Berlin 1960-90: Bil till Västberlin

Egna (och andras) minnen om hur det var att ta sig till Berlin på den tiden det var Västberlin och låg i DDR (Östtyskland). Absurd situation som varade länge.

Vi tog färjan till Sassnitz. Man visste inte i förväg vilken färja man skulle åka med – svensk elller östtysk. Blev det den östtyska minns jag – förutom det sandpappriga toapapperet, förstås –  speciellt kaffet, som smakade bränt, dock inte kaffe. Och att det ofta var ganska få av matsedelns rätter som fanns. Men det fick man reda på först sedan man beställt. Många beställningsförsök blev det… Läs mer

Berlin 1960-90: Flyg till Västberlin

Efter krigsslutet fick Berlins flygplatser bara användas av segermakternas plan. Om man flög från Stockholm till Västberlin, som vi gjorde några gånger,  måste man alltid byta i Västtyskland för vidare transport med ”allierat” flygbolag den sista biten till Tempelhof eller Tegel.

Flygplatserna låg i olika ockupationssektorer: Tegel (fransk), Tempelhof (amerikansk), Gatow (engelsk) och Schönefeld (sovjetisk, utanför Berlin). Så Lufthansa fick alltså inte flyga mellan Västtyskland och Västberlin, på grund av Berlins ”särskilda status” som en stad kontrollerad av de allierade. Läs mer

Berlinmuren 1961 – 89

Den 13 augusti 1961 började man bygga en mur i Berlin. Från slutet av 60-talet och många år framåt var vi där många gånger. Strax efter murens fall var min dotter en av talrika ”Mauerspechte” (murhackspettar), som angrep muren med sina små  hackor.

Den visade sig vara knallhård. Vi fick köpa våra souvenirstenar. 

Jag har inget personligt minne av murens uppförande, men västberlinaren som senare skulle bli min man var på scoutläger i Västtyskland när muren byggdes – två månader efter  Walter Ulbrchts högtidliga försäkran

Ingen har för avsikt att bygga en mur!

Läs mer