Man skulle också kunna…

Sen bältrosen lugnat ner sig (men det känns fortfarande!) åkte vi till stugan i en dryg månad. Väl hemma igen låste vi upp dörren – och insåg omedelbart att kylen och frysen (båda helskåp) varit utan ström sen vi åkte. Strömbrytaren på grendosan var – borta. (Hur det gått till undrar vi också.) Som tur var hade lukten inte tagit sig ut i trapphuset – för min inre syn kunde jag se grannarna larma om lukten från lägenheten: ”Ingen öppnar och där bor ett gammalt par som inte synts till på minst en månad”…  😱

Det här gamla paret var emellertid i stånd att kavla upp ärmarna, tömma båda skåpen och försöka sanera dem. Kylen gick guschelov småningom att använda ett tag till, men i frysen fortsatte det att lukta skunk – efter att vi testat husmorsknepet ättika luktade det skunk med ättika. URRK! Sen kollade vi tester och köpte nytt för hemleverans, allt via nätet. Behändigt!

Och så kom vi på att vi kunde ha ett grunt väggskåp på väggen för glas och muggar, som det medfarna arvegodset vi använder i stugan. Så vi började botanisera på Blocket, som vanligt öppna för olika möjligheter: Om vi gillar ett högt skåp kanske man kan dela upp det? Kapa bakre delen av ett djupare? Det är i såna lägen jag alltid kommer  att tänka på Lorrysketchen där medarbetare försöker hitta på en riktigt fin present till direktören: “En fantasipresent kanske? Eller en jättebulle med inbakad tanks?”

Läs mer

Annonser

Våra robotvänner 2.0: Uppkopplad! :) 😁

Lite snopet blev det allt när jag började skryta om vår robotdammsugare för sonen (som inte kände till den, eftersom han inte läser min blogg.) Så fort han fick en syl i vädret talade han om att han själv var inne på sin andra robot… När han nu hälsade på oss på landet visade han rapporterna från den lille städhjälpen där hemma, som träget skötte dammsugandet även utan övervakning. För sonen har givetvis en Wi-Fi-aktiverad variant, men samma märke som vi: Neato. (Det verkar som om vi kollat samma testresultat.)

Barnbarnet uppskattade det förra robotdammsugarklippet. So, this is for you: 🐻

Vi fick se den fina ritningen över sonens lägenhet. När Neato stolt avrapporterade städningen hade han märkt ut var han inte kommit åt att dammsuga – hans artiga sätt att säga: “Plocka undan bättre nästa gång!”. Och sonen erkände omedelbart att han inte flyttat undan stolarna, men ställde sig tvekande till att det verkade som om Neato även velat komma ut genom  fönstret(?). Det är visserligen tak utanför, men där hade han inte tänkt få dammsuget. ??

Vi stod vid Älvsborgs fästning när nödropet kom: “Kom och hjälp mig, jag har fastnat!” Jag frågade vad man gör då. “Ja, det är bara att kasta sig på båten/tåget/flyget hem,” sa sonen allvarligt. För det fanns mycket att göra. Vid det här meddelandet förväntas man först försöka lösa problemet själv – i åtta steg. Om det inte går ska man klicka på chat-ikonen för att få hjälp eller gå till kundtjänsts kontaktsida för ännu fler alternativ.

Läs mer

Det är mycket nu, sa konvalescenten

Mina erfarenheter av bältroseländet kom slutligen in på bältros.nu. De hade haft tekniska problem, men jag trodde jag blivit bortcensurerad. För säga vad man vill, men ingen kan i alla fall beskylla mig för att kokett försköna mina selfies!  🙂

Jag har nu varit och kollat om annat behöver åtgärdas, eller om det “bara” är bältrosen som (fortfarande) spökar.

Tandis: Check! ✔  De ilande, ömmande tänderna verkar OK. Tandläkaren inspekterade även svidande tunga och tandkött: “Det är inte ens rött!” sa hon förundrat. Så det är tydligen ansiktsnerven som får för sig saker och slår larm. (Min man liknade det vid fantomsmärtorna i en amputerad kroppsdel.)

Allergiklinik: Check! ✔  Äntligen kom jag mig iväg till allergiklinik, för att få grepp om mina diffusa allergibesvär. Den kliande ansiktshalvan var, som väntat, inte mycket att göra åt: Samma bråkiga ansiktsnerv som hallucinerar. 😦  Men för den kryckiga sömnen kom doktorn på en kreativ idé: Vi kan försöka utnyttja det som annars är en oönskad bieffekt av en gammal allergimedicin: trötthet. Antingen funkade knepet eller så var det en del i det l-å-n-g-s-a-m-m-a tillfrisknandet: Sömnen blev i alla fall bättre. Kanske hjälpte den vänliga omtanken en bra bit på väg? Så tror ju jag.

Vi gick igenom mina bråkiga luftrör också, som ibland kör igång hostan från helvetet. Det är mera skonsamt för kroppen om jag hela tiden tar en pulverpuff om dan, fick jag veta, för att öka till två när hostan börjar. Då ska jag också se till att jag har akutpulvret till hands – om det skulle bli som den gången jag vaknade av att jag redan sprang mot badrummet för att jag inte kunde andas. (Vad jag nu skulle i badrummet att göra kan man undra. Diskret dö?)

Läs mer

Vi har blivit med robot!

Vi bestämde oss för att skämma bort oss lite med en robotdammsugare. Började självklart med att jämföra testresultat – man är väl medveten konsument, åtminstone ryckvis. En av modellerna beskrivs så här: “Den är också ovanligt kommunikativ och pratar muntert om sig själv i tredje person vid särskilda händelser. Exempelvis deklarerar den stolt med både melodi och ett upprymt anförande när den är klar. Det är kul och gör roboten lite mer personlig.” FY TUSAN! tänkte jag spontant, som får utslag och rysningar av låtsaskompisar. Den gick omedelbart bort.

Istället valde vi en variant som “pratar” med display, kommer från ett företag som tillverkar “smarta, kapabla robotar som hjälper människor att leva ett bättre liv.” (WOW!), och beskrivs som: “en högeffektiv robotdammsugare specialbyggd för att klara alla typer av hår—perfekt för hushåll med husdjur.” Vi har visserligen inga djur, men hår har vi. Och damm. Så här ska det gå till:

“Rummet delas upp i zoner som betas av en efter en i ett systematiskt mönster med räta linjer innan Botvac D85 fortsätter till nästa rum. Om roboten måste avbryta för att ladda batteriet så minns den var den slutade dammsuga, och tar vid på samma plats när energin fyllts på. Robotdammsugaren navigerar försiktigt runt möbler och hinder men är samtidigt skoningslöst effektiv mot damm, grus, långa hårstrån och djurhår, både på hårda golv och tjocka mattor. “

SUCK! Tänk om man själv var hälften så välorganiserad…

När roboten är färdig ska den egentligen ta sig tillbaka till laddaren, men det är inte alltid så lätt:

Läs mer

Vad en lat äggula kan berätta om livet – och oss själva

Jag har alltid tyckt att “Hello Kitty” är för tuttenuttig. Och inser givetvis att det snarare är mina barnbarn än jag som tillhör målgruppen. Men nu hittar jag en artikel om en ”släkting” till Kitty – och tycke uppstår omedelbart: “How Gudetama, a lazy egg yolk with a butt, became an unstoppable cultural phenomenon”.

Gudetama beskrivs som en seriefigur som nån verkar ha börjat rita, men snabbt tröttnat på. Det blev bara en sladdrig könlös äggula(!), utan händer, fötter och hals och med prickar till ögon. Men mun och rumpa har den. Jag hittar en Youtubefilm om hur det kommer choklad ur den ena änden och vaniljsås ur den andra… Känsliga personer behöver INTE titta på videon.

Gudetama föddes 2013 till “en värld den skulle ha föredragit att undvika”. En loser redan från början kom den tvåa i en tävling om matinspirerade seriefigurer. Men blev sen – helt oväntat – mycket populärare än den numera ganska bortglömda segraren. Varför? undrar man i artikeln. (Förutom då att segraren var en ständigt leende laxfilé(!) – vilket jag personligen tycker är en skrämmande tanke.)

Läs mer

VARNING: Nu tänker surkäringen kräkas på Bredbandsbolaget!

Vår bostadsrättsförening har Bredbandsbolaget som leverantör för telefon, internet och e-mail. Det har funkat OK, när vi haft problem med vår router har vi fått hjälp per telefon.

E-mailen har i och för sig länge känts svajig – ibland kommer man inte in direkt, ibland är det avstängt några timmar ”för förbättringsarbete” – utan förvarning och utan att nån förbättring märkts, möjligen en långsam försämring. Men mailen har kvicknat till igen, och det är ju bara vår privata, så några timmar klarar vi oss.

I början av mars var det tvärstopp. Jag såg bara en röd varningstext, hittade ingen information på bolagets hemsida, i föreningen visste ingen nåt. Och egentligen känns det ännu svajigare att exempelvis makens mail funkar – vi delar ju abonnemang.

Efter tre dygn kollar jag åter hemsidan efter driftstörningar. Fortfarande finns det inga. (!)

Men på Facebooksidan finns det minsann driftstörningar. Rasande kunder kräver besked, somliga är utan TV, nät och telefon. En del sköter kundkontakter via mail som nu försvinner – utan att varken avsändare eller mottagare får något felmeddelande. De ber att man åtminstone ska lägga ut info om driftstörning på hemsidan, så att de ska slippa ringa kundsupport för att kolla hur det går.

Fast det får man inte veta där heller: Jag sitter själv i telefonkö för att hamna hos en supportkille, som vet mindre än jag. Jag får tala om för honom att deras telefonsvarare just bekräftat ATT det är mailproblem. Någon information har han inte, bara: ”Tekniken strular ju ibland”. Och så ska jag få sms-besked när det funkar igen.

Det har jag inte fått än, och mailen har funkat åtminstone tidvis. Så pass att jag hunnit importera inboxen till gmail.

Läs mer

Shit happens

I det fantastiska (för)vårvädret åkte vi in till stan, promenerade utmed kajen i solen, och passade på och se vad som egentligen händer med Slussen. Och där händer mycket. Vi försökte komma ihåg hur det såg ut förut – och på ett ställe kunde man se gamla sunkiga Gula och Blå gången förskrämt kika ut över stupet. Nästan så man saknade dem…

Slussenportalen kan man läsa mer om de arkeologiska fynd man gör under utgrävningarna. När jag tittade på filmsnuttar hamnade jag på:

Byggnation av Slussen i Stockholm 1931-1935
Svenska betongföreningen

Och Svenska betongföreningen har jag ju faktiskt jobbat åt, även om det inte var fullt så länge sen, så den filmen tittar jag omedelbart på.

Är det månne ingenjörn som står högst upp och inspekterar, sportigt klädd i trenchcoat och äppelknyckarbyxor med rutiga strumpor?

Läs mer