Källkritik och konspirationsteorier

Det är ju bra att ha en källkritisk inställning: “Så lättlurad är inte jag att jag köper allt jag hör och läser! Jag ifrågasätter och kan se dolda motiv.” Men i motsatt ringhörna har vi dem som ser dolda motiv hela tiden. Utan att någonsin ifrågasätta dem.

Varför tror så många på konspirationsteorier? Journalisten och författaren Clas Svahn sammanfattar: Det är lättare att skaffa sig kunskap genom Youtube-klipp och sociala medier än att ägna timmar åt att läsa in sig. Och det är lättare att tro på sånt vi redan ”vet” än att utmana våra egna förutfattade meningar med ny kunskap. Ändå är det alltid bättre att veta än att tro: Var källkritisk!

Konspirationsteorier har funnits länge. Dagens tre största lär vara: “De vita strecken efter flygplanen är kemikalier för att förslava befolkningen.” “World Trade Center-tornen rasade inte på grund av planen som körde in i dem, utan sprängdes inifrån på order av USAs president.” “Man landade aldrig på månen 1969.” (En ytterligare är att månen inte ens finns, den är bara ett hologram.)

Läs mer

Annonser

Det ska fan vara blogg-missionär! 😒

Jag, gamla mänskan, är ju fylld av entusiasm över hur mycket nytta och nöje man kan få ut av nätet. Så fort jag får en chans försöker jag därför missionera bland lika gamla (och ÄNNU äldre!) vänner och bekanta. Det går så där, kan jag säga. Och jag begriper egentligen inte riktigt varför.

Redan för några decennier sedan(!) försökte jag göra propaganda för nätet. Jag knåpade i FrontPage ihop den mycket enkla hemsidan hos en ideell förening (se nedan), och erbjöd mig att lägga ut texter och bilder från medlemmarna. Det kom aldrig in några bidrag. “Det är bara du som kan det här, du är ju så teknisk” sa några.

Just teknisk är jag ju INTE. Alls. Nyligen köpte jag äntligen ny mobil. “Det här var ett GAMMALT SIMkort”, sa de (medlidsamt?) i butiken. Och jag håller mödosamt på att lära mig det jag tänker använda – främst GPS och kalender/kontakt – alltså hjälp för bristande lokalsinne och minne.

Och så läser jag om forskningsprojektet  ”Ung teknik, äldres vardag” som studerat hur svenskar mellan 65 och 85 år använder sig av digital teknik. Det visar sig att  20 procent av dem inte har tillgång till vare sig dator, mobil eller surfplatta.

Läs mer

Om hur vi vill ha det för att må bra

Nu har jag varit med klass 9 g på det äldreboende där en av oss numera bor och dit några andra köar. Själv var jag bara så nyfiken att jag tog mig dit trots svår resfeber. Jag skulle ju till (för mig) okända trakter: Nockeby – finns det ens?

SL gjorde också sitt bästa för att förvirra mig. Min klasskompis hade rekommenderat Nockebybanan, men SL.se envisades med att jag skulle åka buss, och försökte även avskräcka mig genom att påstå att jag skulle behöva gå en km från stationen. (Har jag en inbyggd app, som visar att jag rör mig för lite? Kanske i nya mobilen? Kuslig tanke! 😰) Men min klasskompis hade skrivit en föredömlig instruktion, så det blev banan och det lönade sig: i det vackra vädret fanns många fina gamla villor att titta på längs vägen. Och på stationen träffade jag en annan klassis, som liksom jag alltid är ute i god tid, pga bristande inre GPS. Hade jag varit ensam hade det nog blivit ett litet extravarv runt kyrkan.

Vi samlades med bubbel i en av gästmatsalarna, gjorde sen en rundtur och avslutade i samma gästmatsal med god mat från köket och prat från oss själva. Trevliga lägenheter, ljusa lokaler, enorm öppen spis i ett rum med många fönster och kringspridda fräscha soffgrupper, tillgång till stor bassäng, gym (numera inklusive PT!), biljard, boule, kvällsunderhållning, vävstuga, vinkällare, datorassistans, rabatterade teaterbiljetter, gemensamma resor, m m… Massor med föreningar av olika slag, beroende på de boendes intressen.

I princip allt ingår i månadsavgiften, liksom även tvårättersmiddag i den vackra matsalen. Vill man dricka annat än vatten eller bjuda in gäster får man betala för det, liksom (förstås) för utflykter och sånt som den årliga Nobelmiddagen med dans.

I alla lägenheter finns larm, och om man skulle hamna på obestånd hjälper en fond till så att man kan  bo kvar. På närliggande boenden tar fast anställd personal hand om dem som behöver mer hjälp. Den tilltalande tanken verkar vara att man ska bo tryggt och inte behöva lämna det invanda när man är som minst lämpad för det. Snåla jag baxnade förstås när jag hörde månadsavgiften, men om man tänker på vad som ingår och att man inte betalar insats blir det förstås skillnad.

Under förutsättning att man utnyttjar faciliteterna, förstås. Och jag började fundera på hur det skulle fungera för mig. Det låter angenämt med städning och fixad middag även för gäster, tycker jag som inte  är intresserad av sånt. Och jag skulle uppskatta tryggheten i att vid behov kunna få hjälp utan att direkt behöva ta mig till sjukhus eller vårdcentral. Om jag blev ensam och ledsen kan det vara trevligt att vara omgiven av människor jag känner.

Läs mer

Håller alltfler på att bli allt dummare? I så fall: Varför?

Det är inte konstigt om man blir lite ängslig i en tid när nya ord verkar behöva skapas för det som förr bara hette lögn. “Faktaresistens” kallas det när allt fler verkar strunta i fakta som inte stödjer det man redan tror sig veta, ”post-sanning” utnämndes 2016 till årets internationella ord, till och med våra makthavare använder sig av “fake news” och “alternativa fakta” – även när det är ganska lätt att avslöja. 

Vad är det som händer med oss, när vi inte bara ljuger, utan dessutom verkar gå på lögnerna? Går arten mot sin undergång? Är det miljöförstöringen som krymper våra hjärnor? 😰  Jack Werner skriver: ”Så blev faktaresistens ett nytt sätt att kalla en motståndare korkad”.

Såg ni bilden på de tomma bussätena i Norge, som medlemmarna i främlingsfientliga Facebookgruppen “Stoppa maktmissbruket” trodde föreställde kvinnor iklädda burka? En av många kommentarer löd: ”Skrämmande. Man kan inte se om det är män eller kvinnor. Om de har högar med stulna varor under lakanet eller till och med vapen och bomber”.

Läs mer

Man skulle också kunna…

Sen bältrosen lugnat ner sig (men det känns fortfarande!) åkte vi till stugan i en dryg månad. Väl hemma igen låste vi upp dörren – och insåg omedelbart att kylen och frysen (båda helskåp) varit utan ström sen vi åkte. Strömbrytaren på grendosan var – borta. (Hur det gått till undrar vi också.) Som tur var hade lukten inte tagit sig ut i trapphuset – för min inre syn kunde jag se grannarna larma om lukten från lägenheten: ”Ingen öppnar och där bor ett gammalt par som inte synts till på minst en månad”…  😱

Det här gamla paret var emellertid i stånd att kavla upp ärmarna, tömma båda skåpen och försöka sanera dem. Kylen gick guschelov småningom att använda ett tag till, men i frysen fortsatte det att lukta skunk – efter att vi testat husmorsknepet ättika luktade det skunk med ättika. URRK! Sen kollade vi tester och köpte nytt för hemleverans, allt via nätet. Behändigt!

Och så kom vi på att vi kunde ha ett grunt väggskåp på väggen för glas och muggar, som det medfarna arvegodset vi använder i stugan. Så vi började botanisera på Blocket, som vanligt öppna för olika möjligheter: Om vi gillar ett högt skåp kanske man kan dela upp det? Kapa bakre delen av ett djupare? Det är i såna lägen jag alltid kommer  att tänka på Lorrysketchen där medarbetare försöker hitta på en riktigt fin present till direktören: “En fantasipresent kanske? Eller en jättebulle med inbakad tanks?”

Läs mer

Varning för välmenande amatörpsykologer – särskilt inom rättsväsendet

I det s k Kevin-fallet utpekades 1998 två bröder, 5 och 7 år, för mord på femåringens bästis – utan rättegång, bevis eller vittnen. Efter artiklar och TV-program har utredningen nu återupptagits. Då påstod man att detta var ett specialfall, men nu skriver DN om ett annat mord: i Hovsjö 2001. Det låter oroväckande likt, och åklagaren har just beslutat att förundersökningen ska granskas. Fortsättning följer.

Detta har hänt: En elvaårig pojke hittades mördad av sin tolvårige bäste vän, som omedelbart blev huvudmisstänkt. Under tre månader förhördes han minst 28 gånger, utan att juridiskt biträde, förälder eller barnpsykolog närvarade. Långt innan förhören avslutats gick polisen ut med ett pressmeddelande om att man hittat den skyldige. Det fanns varken vittnen eller bevis, och inga andra möjliga gärningsman utreddes, trots att sådana fanns.

Läs mer