Nu har jag hållit föredrag! Eller vad det nu blev.

Det gick ganska bra. Tror jag. Till slut. Men ett tag var det svettigt.
Mitt minne av att hålla föredrag i skolan är ju traumatiskt.: På tre sekunder rabblade jag upp allt jag skrivit ner, antagligen utan att någon hörde något. Och fick veta att det inte dög. Vilket jag höll med om. Därför skulle jag aldrig åta mig att göra om det, även om jag har ett svagt minne av att jag senare höll föredrag om intressantare ämnen, som åtminstone inte underkändes, .

Men när hembygdsföreningen frågade kändes det dumt (och fegt!) att bara nobba, så jag frågade några av klassisarna. När Elisabeth kom med de förlösande orden: Vi håller inte föredrag, vi berättar bara om vårt gamla plugg – och avbryter varann, som vanligt, började det rentav kännas lite kul. Vi var/är ju båda duktiga, pålitliga skolflickor.

Hembygdsföreningen

Vid kaffet berättade Tomas skolminnen

Sen blev Elisabeths man sjuk. Själv hade jag i det läget ställt in, eftersom mitt huvud varit tomt på annat än oro, men hon ville ha något roligt och normalt att tänka på, så vi körde vidare. Fast vi hann inte träffas och gå igenom upplägget och det var ju inte riktigt säkert att vi skulle bli två. Elisabeth hade, helt förståeligt, inte ro att skriva ner något, utan hade allt i huvudet. Det är ju bra, sa jag, men det bygger på att ditt huvud finns i lokalen när det är dags

Så jag skrev upp allt jag kunde komma på för att i nödfall åtminstone kunna läsa innantill. Trots rådet från vanare föredragshållare än jag (dvs alla andra) att inte förbereda mig för mycket läste jag texten ungefär 27 000 gånger. Jag vet nämligen hur jag funkar: Inför skrivningar och tentor måste jag alltid veta att jag förberett mig på allra bästa sätt, annars blev jag så nervös att jag inte kom ihåg ens det jag egentligen visste. Med gott samvete däremot blev jag lugn när det väl var dags. Den ambitiösa skolflickan igen! (Och det traumatiska föredraget VAR faktiskt dåligt förberett.)

Teknik är definitivt inte min grej, och eftersom jag jobbat med att organisera informationsaktiviteter vet jag hur mycket som kan strula när föredragshållarna dyker upp med sina olika laptops. Då såg jag alltid till att det fanns tekniker på plats. Nu skickade jag i god tid bilderna till ordföranden.

Så kom den stora dagen. Klasskompisen Tomas, som tänkte vara publik, ringde och föreslog att han skulle berätta lite skolanekdoter till kaffet, när vi ordentliga skolflickor var färdiga. Och det lät ju kul. Det var nästan så att allt kändes under kontroll. Nästan.

Läs mer

Annonser

Det finns alla sorter…

glasses-492319_640Det händer att jag med ålderns glasögon tittar tillbaka på mina jobb och de människor jag träffat under åren. Ibland blir det som att se en (ibland svart) fars eller tecknad film… 

Från advokatfirman, oförändrad sen 30-talet, tog jag ett språng direkt till senaste nytt inom dåtidens kontorsteknik! Senare tillbringade jag en kort men minnesvärd tid i fastighetsbubblan, osannolik redan då. Tyckte åtminstone jag redan då.

På ett annat av mina första jobb fick jag användning för alla mina språk, både muntligt och skriftligt – engelska, tyska och franska. De första två var jag på den tiden bra på, så jag ville gärna få till det tredje också. Det gick väl sådär.

Vad jag inte visste var att jag skulle få träna upp även helt andra färdigheter.

Det ärevördiga gamla kontoret var fullt av – ja, vi kan kalla det “personligheter”. Bland de mest personliga var nog de två männen jag skulle assistera. Största delen av deras jobb var att delta i och rapportera från internationella konferenser.

Läs mer

Sommarminnen när hösten nalkas

Här kommer några bilder att titta på när kylan och mörkret kommer krypande. En helg i augusti hade vi besök i stugan av (bonus)barn/barnbarn/syskonbarn/syskonbarnbarn.

I det fantastiska vädret var det långbord i trädgården som gällde, i lövträdsskugga. Annars var det för varmt, vilken sommar vi fått alldeles på slutet! Vi bjöd på lax i olika former. Hade även köpt färska räkor (nån fördel ska man väl ha av att ha stugan i Bohuslän 😉 ), men tyvärr(?) i lite onödigt god tid.

Så vi fick tvinga i oss dem själva, i förväg. I en egen räkfrossa. På balkongen. I kvällssolen. Det gick ganska bra, måste jag erkänna.

Läs mer

B&B or not B&B?… eller: “Varför gömmer du dig i häcken?”

Vår sista övernattning i ett litet B&B var alldeles ovanligt svår att hitta. I den lilla lilla danska byn verkade inte finnas alltför många vägar, men av de fyra personer vi frågade (som dessutom tjänstvilligt frågade andra) kände ingen till den. I affären letade man på nätet åt oss – ändå blev det fel.

Men till slut hittade vi den ende(?) i byn som kände till den lilla lilla vägen. Inte långt ifrån den vackra kyrkan låg den, visade det sig.

Sen återstod ”bara” att hitta nr 11. Vi åkte längs en häck och räknade: nr 7, nr 9… Och nr 15(!). Ingen B&B-skylt.

Läs mer

Nederländsk vilodag

Efter tidigare trafikstrapatser tog vi det jättelugnt på vår långsamma resa norröver, la in en extra vilodag i en idyllisk nederländsk by.

OK, vi gjorde ett halvhjärtat försök att göra en utflykt till kusten, men makterna varnade oss: Så fort vi försökte blev det skyfall och åska. När vi vände avtog regnet.

Kanske det hänt något fatalt om vi ihärdats?

Tvärs över gatan låg en marknadsplats med pågående kommers. Dit gick vi i alla fall (även om vi saknar bildbevis) och sen tog vi en promenad i grannskapet. Och hann bli fullständigt genomblöta. Fast vackert var det ju.

Läs mer

Äntligen barn och barnbarn i Brüssel!

Viktigt meddelande till alla med dåligt lokalsinne:

  1. KÖR INTE bil i Brüssel!
  2. OM ni måste köra bil i Brüssel: GÖR DET INTE i rusningstrafik!
  3. OM ni måste köra bil i Brüssel i rusningstrafik: GÖR DET INTE en fredag!

Been there. Done that… Vid närmare eftertanke:

Viktigt meddelande till ALLA: KÖR INTE BIL i Brüssel! Alls.

Det var ett tutande och trängande av bilister och cyklister. Bussarna utnyttjade sin storlek på ett direkt hotfullt sätt. Med uppbådande av alla krafter lyckades vi länge hålla oss på rätt väg – men JUST när vi började känna oss trygga (Gör aldrig det!) slog det till:

Enkelriktat! IGEN! GAAAH! 😠

Läs mer