Mer om mamma

Tidningens teckning av den nyblivna barnsköterskan

Jag läser en intervju med min mamma från 1984. Och känner så väl igen henne. 

Mamma föddes i Norrbotten i början av 20-talet, “under krisåren” som hon säger i intervjun. Hon var äldsta dottern i det som småningom blev en niobarnsfamilj. Och bar från barndomen med sig känslan av att inte vara värd nånting. De rika böndernas barn fick bra betyg, själv blev hon inte godkänd i läsning förrän i tredje klass. Hon som älskat att läsa i hela sitt liv och fört det vidare till mig.

Jag minns hur roligt det var när vi cyklade till biblioteket – för böcker var ju dyrt! I intervjun ser jag att hon gillade att läsa oplanerat, precis som jag: Lyxen i att knalla runt och greppa en bok här och där och provläsa, ibland upptäcka något helt nytt. Fast mamma läste inte dagtid – inte ens som pensionär, tror jag. Då skulle man göra nytta.

Jag kan också känna igen mig när hon i intervjun beskriver sig som en “sökare”, som länge har försökt finna orsaker till att det blev som det blev. Hennes blogg hade jag gärna läst. 🙂

Fattighjälp ville niobarnsfamiljen inte ha, trots att det kunde saknas varma skor när snön kom. Den inställningen bar barnen med sig ut i livet. När mammas två bröder åkt till Stockholm i tonåren delade de ett inackorderingsrum, men även det blev dyrt när den ene blev arbetslös. Storebror jobbade extra och instruerade den arbetslöse att tillbringa dagarna i sängen, så att han inte behövde äta så mycket. För de skulle klara sig själva, de därhemma fick inget veta. De åkte inte hem förrän de lyckats spara ihop 50 kronor att ge till föräldrarna. Det var mycket pengar.

Läs mer

Annonser

Min mormor omslagsflickan

Den här artikeln om min mormor fanns i Piteå-Tidningen inför valet 1973. Jag har ett något medfaret exemplar av affischbilden på väggen hemma och blev väldigt glad när jag hittade artikeln i en blogg. 

Ett stycke svensk historia, om man vill vara högtidlig.  Om jag minns rätt hade man fått kritik för att i kampanjen Gärna medalj men först rejäl pension ha använt en bild på en pensionär, som inte fanns i verkligheten. Så  1973 värvade min morbror sin egen son och sin mor, den mångåriga ordföranden i kvinnoförbundet – äkta vara rakt igenom. 🙂

(Min mamma är en av de i artikeln omnämnda tvillingarna, född 1921.)

(Hämtat från Roger Lindqvists blogg. )


Alida från Hortlax, valets omslagsflicka 1973

Tor är ett av Alida och Ernst Lindmarks nio barn och verksam som tecknare på ARE-bolagen. Socialdemokraterna är kunder och Tor har på så sätt övertalat sin mor att ställa upp på ett alldeles speciellt sätt i årets valrörelse.

Läs mer

Berlin efter kriget

Om inte en tysk krigsfånge (av en slump?) kommit hem från sibirisk fångenskap hade inte mina barn fötts trettio år senare. 

Min svärfar lyckades ta sig tillbaka till Berlin från sin sibiriska fångenskap. Efter vad jag minns fick han ersätta en fånge som dött på ett lastbilsflak med sårade som skulle fraktas västerut. (Varför? Skulle de sjuka, men levande, forslas hem medan döda och hyfsat friska blev kvar?) När kom han hem? Äldsta dottern föddes redan 1944, äldste sonen (sedermera mina barns far) i augusti 47. Läs mer

Berlin och Ungern före och under kriget

I Berlin och Ungern fanns människor som inte visste att de skulle dyka upp i mitt liv. Mycket senare.

Berlin

Fin familj. De var en av de första i stan som hade en flott bil.

Enda dottern blev småningom min svärmor.

Hon gifte sig mycket ung  med en 9 år äldre f d smed från lantlig småstad vid östersjökusten. Hennes mamma var INTE glad, jag misstänker starkt att de var ”tvungna”. 25 år senare var jag med på det silverbröllop de firade som ett andra bröllop, med betydligt flottare middag än den ursprungliga – bröd med flott… Läs mer