Nostalgivandring bland barndomens butiker

På hitta.se (där jag hämtat bilderna) ser jag att det fortfarande finns affärer i min barndoms kvarter – eller åtminstone restauranger och företag. På femtiotalet fanns det mesta av det vi behövde i denna gatukorsning.

blasutv-shops2-bVårt hus är det till vänster. På kortsidan låg en kemtvätt med stora fräsande strykmaskiner. Där jobbade män med uppkavlade skjortärmar, det var jättevarmt och luktade väldigt speciellt därinne. Åtminstone på sommaren stod dörren öppen så att ångorna bolmade ut (vilka ångor? kan man undra). Vi kikade nyfiket in, när vi inte bollade tvåbolls bondtolva mot väggen utanför eller plockade av vresrosens blomblad och låtsades att det var läppstift.

På kortsidan till huset mittemot låg ett kondis med bageri. En sommar var en tjej där på besök, som jag blev lite kompis med. Hon åt så mycket kaffebröd att hon fick sura uppstötningar, minns jag avundsjukt. Jag fick också smaka, men inte riktigt så mycket.

blasutvagen-shops-b

Tvärsöver gatan låg i huset till vänster Wahlbergs mataffär. Av hygieniska skäl (tror jag) var den uppdelad i två delar. I den ena avdelningen såldes mjölkprodukter och i den andra övrig mat. Man fick alltså köa två gånger för att handla över disk, men det gjorde inget, för det var bara hemmafruar som handlade, eller möjligen skickade barn, båda med gott om tid. Dessutom fanns ett fönster vid fiskdisken (var låg den?) på vars glasruta det ständigt rann vatten, utan att jag kunde begripa vart det tog vägen.

Läs mer

Annonser

Tacka vet jag den gamla gedigna studentexamen! Eller?

Min studentskylt ritad av morbror Göte

Min studentskylt, ritad av morbror Göte

Som jag skrivit om tidigare tog jag studenten på den tiden som brukar beskrivas som “den gamla goda” – eller i mitt fall kanske den “halvgamla halvgoda” – tiden. Jag var nämligen en av dem som placerats i den experimentella enhetsskolan och därmed hade mycket sämre kunskaper inför gymnasiet än de från “gamla goda realskolan”. Det påpekade i alla fall våra gymnasielärare ständigt med viss irritation. “Hur kunde det vara vårt fel?” undrade jag redan då. Men det var inte många som ifrågasatte lärarna på den tiden, och jag gjorde det inte.

Mogenhetsexamen kallades det. När vi ifrågasatte meningen med muntan, det slutliga muntliga förhöret, (för det gjorde vi faktiskt!) sa lärarna att det visade om vi var mogna nog att klara pressen att inför stränga censorer från Skolöverstyrelsen sammanfatta det kunnande vi inhämtat under tre-fyra gymnasieår i svaret på en enda fråga.

“När i livet har man användning för den förmågan?” kan man undra. Själv har jag aldrig haft det.

Men jag kommer ihåg alltihop – fast inte det sätt det var tänkt, tror jag. Så här var det:

Man skulle förhöras i tre eller fyra ämnen. Jag fick förstås fyra, och så fort jag fått reda på vilka pluggade jag all vaken tid. Som mycket ambitiös elev läste in på band och lyssnade även medan jag åt, minns jag.

Till slut var dagen inne. 😰

Läs mer

Det finns alla sorter…

glasses-492319_640Det händer att jag med ålderns glasögon tittar tillbaka på mina jobb och de människor jag träffat under åren. Ibland blir det som att se en (ibland svart) fars eller tecknad film… 

Från advokatfirman, oförändrad sen 30-talet, tog jag ett språng direkt till senaste nytt inom dåtidens kontorsteknik! Senare tillbringade jag en kort men minnesvärd tid i fastighetsbubblan, osannolik redan då. Tyckte åtminstone jag redan då.

På ett annat av mina första jobb fick jag användning för alla mina språk, både muntligt och skriftligt – engelska, tyska och franska. De första två var jag på den tiden bra på, så jag ville gärna få till det tredje också. Det gick väl sådär.

Vad jag inte visste var att jag skulle få träna upp även helt andra färdigheter.

Det ärevördiga gamla kontoret var fullt av – ja, vi kan kalla det “personligheter”. Bland de mest personliga var nog de två männen jag skulle assistera. Största delen av deras jobb var att delta i och rapportera från internationella konferenser.

Läs mer

Mer om mamma

Tidningens teckning av den nyblivna barnsköterskan

Jag läser en intervju med min mamma från 1984. Och känner så väl igen henne. 

Mamma föddes i Norrbotten i början av 20-talet, “under krisåren” som hon säger i intervjun. Hon var äldsta dottern i det som småningom blev en niobarnsfamilj. Och bar från barndomen med sig känslan av att inte vara värd nånting. De rika böndernas barn fick bra betyg, själv blev hon inte godkänd i läsning förrän i tredje klass. Hon som älskat att läsa i hela sitt liv och fört det vidare till mig.

Jag minns hur roligt det var när vi cyklade till biblioteket – för böcker var ju dyrt! I intervjun ser jag att hon gillade att läsa oplanerat, precis som jag: Lyxen i att knalla runt och greppa en bok här och där och provläsa, ibland upptäcka något helt nytt. Fast mamma läste inte dagtid – inte ens som pensionär, tror jag. Då skulle man göra nytta.

Jag kan också känna igen mig när hon i intervjun beskriver sig som en “sökare”, som länge har försökt finna orsaker till att det blev som det blev. Hennes blogg hade jag gärna läst. 🙂

Fattighjälp ville niobarnsfamiljen inte ha, trots att det kunde saknas varma skor när snön kom. Den inställningen bar barnen med sig ut i livet. När mammas två bröder åkt till Stockholm i tonåren delade de ett inackorderingsrum, men även det blev dyrt när den ene blev arbetslös. Storebror jobbade extra och instruerade den arbetslöse att tillbringa dagarna i sängen, så att han inte behövde äta så mycket. För de skulle klara sig själva, de därhemma fick inget veta. De åkte inte hem förrän de lyckats spara ihop 50 kronor att ge till föräldrarna. Det var mycket pengar.

Läs mer

Min mormor omslagsflickan

Den här artikeln om min mormor fanns i Piteå-Tidningen inför valet 1973. Jag har ett något medfaret exemplar av affischbilden på väggen hemma och blev väldigt glad när jag hittade artikeln i en blogg. 

Ett stycke svensk historia, om man vill vara högtidlig.  Om jag minns rätt hade man fått kritik för att i kampanjen Gärna medalj men först rejäl pension ha använt en bild på en pensionär, som inte fanns i verkligheten. Så  1973 värvade min morbror sin egen son och sin mor, den mångåriga ordföranden i kvinnoförbundet – äkta vara rakt igenom. 🙂

(Min mamma är en av de i artikeln omnämnda tvillingarna, född 1921.)

(Hämtat från Roger Lindqvists blogg. )


Alida från Hortlax, valets omslagsflicka 1973

Tor är ett av Alida och Ernst Lindmarks nio barn och verksam som tecknare på ARE-bolagen. Socialdemokraterna är kunder och Tor har på så sätt övertalat sin mor att ställa upp på ett alldeles speciellt sätt i årets valrörelse.

Läs mer

Sommarminnen när hösten nalkas

Här kommer några bilder att titta på när kylan och mörkret kommer krypande. En helg i augusti hade vi besök i stugan av (bonus)barn/barnbarn/syskonbarn/syskonbarnbarn.

I det fantastiska vädret var det långbord i trädgården som gällde, i lövträdsskugga. Annars var det för varmt, vilken sommar vi fått alldeles på slutet! Vi bjöd på lax i olika former. Hade även köpt färska räkor (nån fördel ska man väl ha av att ha stugan i Bohuslän 😉 ), men tyvärr(?) i lite onödigt god tid.

Så vi fick tvinga i oss dem själva, i förväg. I en egen räkfrossa. På balkongen. I kvällssolen. Det gick ganska bra, måste jag erkänna.

Läs mer