Om den progressive liberalen som ofrivilligt(?) hjälpte Trump att bli president

I min strävan att begripa hur vi funkar på nätet läser jag om mannen som byggde propagandavapnet som hjälpte Trump till Vita huset. Osannolikt nog, för Chris Wylie beskriver sig som vegan och queer, har knallorange hår och ring i näsan. Men han berättar om hur han som 23-åring hjälpte Trump till Vita huset – trots att han alltså är övertygad liberal. 

När han insåg att ”väljarna behandlades som terrorister” blev han visselblåsaren som avslöjade den s k ”Cambridge Analytica-skandalen”, och därmed Facebooks värsta mardröm. Nu försöker han förklara för allmänheten hur taktiken fungerar, så att vi bättre ska kunna värja oss.

Han förklarar hur detta skiljer sig från vanlig valpropaganda: Sociala medier som Facebook känner dig bättre än både vänner, släkt och arbetskamrater, för till skillnad från människor minns datorer ALLT, ner till minsta ”like”, och sammanställer det till psykologiska profiler, med människors svaga punkter, största rädslor, etc. Med den informationen kan man lätt skapa skräddarsydda budskap, som bekräftar hur farligt just det du är räddast för verkligen är – speciellt som avsändaren verkar vara någon du litar på, en person, en blogg eller en objektiv nyhetssida.

Läs mer

Annonser

Om det viktiga skitsnacket – IRL och på Facebook

Vi vilar ut efter att ha trängts på Bokmässan i Göteborg. Jag fortsätter att fascineras av hur vi agerar i sociala medier, så vi lyssnade bland annat på Jack Werner, som pratade om sin bok ”Jag skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå”, som jag både läst och skrivit om

Här ger han en snabbkurs i källkritik:

På Bokmässan hjälpte han mig att begripa varför det blev så fel efter Anders Borgs FB-inlägg förra sommaren. Som de flesta kanske minns hade Anders Borg varit på fest och gjort bort sig riktigt ordentligt i fyllan (inga detaljer här!). När det började skrivas om att en (namnlös) toppolitiker gjort skandal gick Borg direkt ut i Facebook, talade om att det var han och bad om ursäkt.

Det är ju precis som man ska göra, tänkte jag som aldrig upphör att irritera mig på alla som blånekar tills de steg för steg blir överbevisade (ända fram till ”Vi har filmat dig när du gör det”). Det verkar ju korkat att aldrig lära sig att när medierna fått korn på något kommer de INTE att ge sig: Ju mer man sprattlar desto mer skrivs det.

Nu förklarade Jack Werner varför det blev fel, trots att han också tyckte att Anders Borg gjorde helt rätt i att gå ut och ursäkta sig efter fyllan – man kan säga att han använde sitt Facebook-konto för att skriva en pressrelease om saken.

Läs mer

Det gäller att inte låta sig luras av algoritmerna❗

Jaron Lanier anses vara en av dem som uppfann det moderna internet. Nu har insidern blivit en outsider och hans senaste bok heter ”Tio skäl att genast radera dina sociala medier.” Jag blir förstås nyfiken, och eftersom det handlar om algoritmer läser jag även ”Algoritmer – så påverkar de din vardag” av Jutta Haider, docent vid Lunds universitet. Så det här kanske blir ett långt inlägg.

Av Ilkant [CC-BY-SA-3.0], via Wikimedia Commons

Vad är algoritmer egentligen?  Jag har stött på ordet förr utan att kolla, men nu hittar jag (i Wikipedia, förstås!) en bild på dem, eller åtminstone ett flödesschema, som sägs ge ”en grafisk representation av algoritmer”.

Haider sammanfattar: ”Algoritmer är reglerna som styr vad du får se på nätet. De påverkar oss och vår vardag mer än du tror och makten över dessa algoritmer är väldigt koncentrerad.”

Det är med algoritmer Google avgör i vilken ordning dina sökresultat visas, och Facebook bestämmer hur ditt nyhetsflöde ser ut och vilken reklam du ser.

Algoritmerna belönar det mest kontroversiella, det som får mest likes och kommentarer. På så sätt förstärks positiva eller negativa bilder, medan de nyanserade mellanlägena suddas ut. Även spridningen av fejknyheter hänger ihop med hur algoritmerna fungerar.

När jag skulle köpa robotdammsugare märkte jag ju att jag fick väldigt mycket information om såna, och jag inser förstås att sidor jag själv skrivit inte hamnar lika högt upp i andras sökresultat som i mina egna. Då är jag ändå inte särskilt sociala-media-social, och har inte något hjärtligt förhållande till Facebook. När jag går in frågar FB: ”Vad funderar du på, Lena?”, och jag svarar högt och ohyfsat: ”Det ska du skita i!” Det hjälper inte, de mailar vänligt inbjudande: ”Mycket har hänt sen du senast loggade in, Lena.” Stayfriends lockar med bilder på ”mina vänner” – inte många namn jag känner igen (möjligen för att jag inte är så medie-social?) och vad skulle jag förresten med bilder av dem till? muttrar jag kärringilsket och tvärvägrar.

Men de ihärdas. Vilket väl just är skillnaden mellan människa och maskin: De senare tröttnar ALDRIG. Facebook & Co kämpar outtröttligt för att locka in oss. Funkar inte robotdammsugare eller snygga bilder kanske jag lockas av upprörande texter om hur jävligt allting är?

Varför vill Twitter och Facebook till varje pris locka in även oss ovilliga?  Därför att det inte är vi som är deras kunder, vi är bara (gratis)användare. Kunderna är företagen som de har sålt vår information till. Det är ungefär som om vi fick läsk gratis – och det var fettsugningsindustrin som betalade.

Läs mer

”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå”

”… och det gör du också” fortsätter omslagstexten på Jack Werners bok. (Skiter i att det är fejk, antar jag.)

Citatet kommer från den påhittade historien om nioåringen som fick kvarsittning för att hon hade svenska flaggan på sitt iPhone-skal (enligt storyn eftersom ”barn med utländsk bakgrund kunde känna sig kränkta”). Historien var hämtad från en satirsajt, men spreds blixtsnabbt på Facebook. Strax under kommentarerna som påpekar att artikeln är fejk skriver ”Mats” sitt berömda: ”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå.” Det skrattade många åt. Vilket är lätt att förstå.

Men, skriver Werner, många av dem som drev med Mats publicerade några månader senare själva ett falskt Trump-citat (att han ställde upp som kandidat för republikanerna, eftersom de är dummare). När de som spritt citatet fick veta att det var falskt avfärdade många av dem det med att ”Trump HADE kunnat säga det”.  – även de som var namnkunniga journalister.

Och jag märker till min förfäran att jag spontant håller med, för han HAR ju faktiskt sagt betydligt värre saker. Men om jag tänker efter inser jag förstås att då resonerar man på precis samma sätt som Mats: ”Jag skiter i att det är fejk, det är förjävligt ändå.” Ganska tankeväckande – och lite läskigt, faktiskt.

Läs mer

Har vi blivit dummare och osäkrare? I så fall – varför det?

I P1s Spanarna nyligen pratade Helena von Zweigbergk om “yxåldern”: Vi förväntar oss att världen ska leverera och är skeptiska mot allt som inte är “helt hundra”, optimalt eller ultimat, antingen det är resmål, restauranger, relationer eller – vi själva. Hela livet förväntas vara “helt hundra” hela tiden. Det  trista är att det aldrig blir det. Inte på riktigt.

“Yxåldern” kallades det eftersom vi i debatter, speciellt i sociala medier, enligt samma princip yxar till svartvita åsikter, fjärran från alla nyanser. Det hjälper inte att all samlad kunskap och alla fakta är mera lättillgängliga än nånsin förr – även såna som borde veta bättre skriker aggressivt ut sina tillyxade budskap med hög röst: Det finns bara vinnare eller förlorare, ingen plats för förhandlingar och kompromisser, det är för mesar! Eller, för att citera “den fria världens ledare” om länder: Det finns “shithole countries” (skithålsländer) eller “GREAT countries”. PUNKT.

Jag har sett många exempel på att någon/några gjort fel (som vi människor tenderar att göra). Varpå “nätet rasar!” vilket förstås kan behövas ibland. Problemet är att nu hjälper det inte om misstaget för länge sen rättats till. Förklaringar, ursäkter och rättelser verkar bara provocera ännu mer:

SABBA INTE MIN ILSKA! 🤬 ‼⚡

Varför är det så tillfredsställande att vara riktigt förbannad? Hela tiden? Själv kan jag behöva bli riktigt arg för att tvinga mig att ta itu med något jag tycker är fel, eftersom det ofta är jobbigt och inte kommer att göra mig populär hos alla. Men hela tiden? Och om fjuttigheter?

Kan det bero på osäkerhet? Om man är rädd för att inte duga (“vara 100”) rent utseendemässigt kan man ju ta till omsorgsfull sminkning, hårt photoshoppade selfies, operationer. Inre osäkerhet är svårare att åtgärda, då kanske man testar yxig tvärsäkerhet. Det är ju naturligt när man är ung, som någon sa: “Det svåra med att vara ung är att man är både osäker och tvärsäker, vilket är en dålig kombination.” Men här verkar det gälla även äldre.

Läs mer

Källkritik och konspirationsteorier

Det är ju bra att ha en källkritisk inställning: “Så lättlurad är inte jag att jag köper allt jag hör och läser! Jag ifrågasätter och kan se dolda motiv.” Men i motsatt ringhörna har vi dem som ser dolda motiv hela tiden. Utan att någonsin ifrågasätta dem.

Varför tror så många på konspirationsteorier? Journalisten och författaren Clas Svahn sammanfattar: Det är lättare att skaffa sig kunskap genom Youtube-klipp och sociala medier än att ägna timmar åt att läsa in sig. Och det är lättare att tro på sånt vi redan ”vet” än att utmana våra egna förutfattade meningar med ny kunskap. Ändå är det alltid bättre att veta än att tro: Var källkritisk!

Konspirationsteorier har funnits länge. Dagens tre största lär vara: “De vita strecken efter flygplanen är kemikalier för att förslava befolkningen.” “World Trade Center-tornen rasade inte på grund av planen som körde in i dem, utan sprängdes inifrån på order av USAs president.” “Man landade aldrig på månen 1969.” (En ytterligare är att månen inte ens finns, den är bara ett hologram.)

Läs mer

Håller alltfler på att bli allt dummare? I så fall: Varför?

Det är inte konstigt om man blir lite ängslig i en tid när nya ord verkar behöva skapas för det som förr bara hette lögn. “Faktaresistens” kallas det när allt fler verkar strunta i fakta som inte stödjer det man redan tror sig veta, ”post-sanning” utnämndes 2016 till årets internationella ord, till och med våra makthavare använder sig av “fake news” och “alternativa fakta” – även när det är ganska lätt att avslöja. 

Vad är det som händer med oss, när vi inte bara ljuger, utan dessutom verkar gå på lögnerna? Går arten mot sin undergång? Är det miljöförstöringen som krymper våra hjärnor? 😰  Jack Werner skriver: ”Så blev faktaresistens ett nytt sätt att kalla en motståndare korkad”.

Såg ni bilden på de tomma bussätena i Norge, som medlemmarna i främlingsfientliga Facebookgruppen “Stoppa maktmissbruket” trodde föreställde kvinnor iklädda burka? En av många kommentarer löd: ”Skrämmande. Man kan inte se om det är män eller kvinnor. Om de har högar med stulna varor under lakanet eller till och med vapen och bomber”.

Läs mer