Vad gör jag här?

Fast vem bryr sig? Egentligen? Ja, det behöver förstås inte jag bekymra mig om, som egentligen inte tänkt att nån ska läsa min blogg över huvud taget… Jag skriver ju bara för att det är kul. 🙂

So here we go!

När jag jobbade var jag (åtminstone på jobbet!) mycket ordningsam, gillade att planera och följa upp. Inför pensionen, efter över 40 års ganska intensivt heltidsjobb, märkte jag att jag besvarade frågan: ”Vad ska jag göra sen?”, på ett mer tillbakalutat sätt: ”Det får ge sig.”

Och gav sig gjorde det. Fick kontakt med några gamla klassisar, som till min oerhörda förvåning mindes mig. Till min ännu större förvåning (jag med min rent löjliga resfeber!) hängde jag med några av dem på en repetition av vår klassresa 1961 = UTOMLANDS för första gången! Det gjorde jag för att den resan var så viktig för mig den gången. Sen bad mina klassisar mig att skriva om resan, eftersom de kom ihåg att jag gillade att skriva. Då upptäckte jag hur enkelt – och gratis! – det är att blogga nuförtiden. Jag har ju att jämföra med efter att ha varit ute på nätet ett tag.

Så jag började med att skriva ner de (mycket) spridda minnen jag trots allt har – innan de försvinner helt… Om jag får läsa dem på hemmet kan de kanske trigga igång mina minnen, tänkte jag. Och så kan det kanske vara kul för mina barn, för jag skulle gärna velat läsa om min mamma. Jag kallade det hela Minnen på mitt sätt – tolkat, fläckvis och delt”. Där kan man läsa mer om mig.

Sen dök det upp alla möjliga tankar och reflektioner, helt oplanerat. Och när man börjar fundera kring något så kan man läsa mer om det på nätet, vilket passar mig utmärkt, som inte just har nåt minne för fakta.

Så då fortsatte jag att skriva. Just for fun! 

Och för att klura ut hur jag tänker – på tiden, efter alla dess år. Först skrev jag bara för mig själv, opublicerat, sen lösenordsskyddat. Men insåg raskt att risken inte är överhängande att nån öht hittar min droppe i det väldiga blogghavet. Jag har varken lust eller förutsättningar att debattera – och tycker jävligt illa om de idiotkommentarer jag ibland snubblar över på nätet. Därför fimpade jag till en början kommentarsfunktionen. Nu har jag testat att lägga in den på en del sidor.

För det ÄR ju kul med ”riktiga” kommentarer!

Annonser

6 thoughts on “Vad gör jag här?

  1. Hej Lena, och tack för din kommentar hos mig på min ”sekundära” blogspot-blogg … 😀
    Dina tankar liknar mina ser jag. Jag tänkte också att jag nog skulle drunkna i blogghavet. Men sedan sedan fick jag fatt i några bloggvänner, och bloggandet fick en helt annan dimension …
    Skriva i all ära, men som dialog blir det ett strå vassare …

    Jag kommenterar med min ”primära” blogg … 😉
    Önskar dig en trevlig helg … Kram

    Gilla

  2. Jag blir riktigt lycklig när jag hittar andra som vältrar sig i ord och tankar, det vimlar inte av er på nätet. Ord finns i överflöd, men få får mig att känna lust att ta del och prata/tänka om ditt och datt i livet. Du har från och med nu en ny följare!

    Gilla

  3. Hej
    Jaaaa, det är kul att skriva. jag har alltid skrivit, dagbok, dikter, när jag är ledsen, arg, frustrerad, bearbetat ja, du hör själv. Det är för mig ett bra sätt att tömma mig på känslor och tankar, både positiva och negativa. I 6 år grodde fröet att skriva en självbiografi, YES, det blev av och den kom ut i maj i år.
    Så skriv på………………….
    /e-k
    http://www.steeperz.com
    http://www.facebook.com/ekpj53

    Liked by 1 person

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s