För att bli mänskliga behöver vi kunna känna igen oss

Den som såg bilden av treåringen som låg död på en strand efter att ha försökt fly från kriget tillsammans med sin familj glömmer den inte. Bilden påverkade många och spreds över världen som en symbol för flyktingkatastroferna runt Medelhavet. En drunknad liten pojke i sovställning får oss att reagera som medmänniskor.

Den klassiska bilden av den nakna flickan som springer från amerikanarnas napalmbombningar under Vietnamkriget sägs ha bidragit till att kriget förkortades – den allmänna opinionen vände sig mot det.

Vi människor har en unik förmåga att inse att andra människor är individer som vi själva, med egna känslor och tankar. Vi är så bra på det att vi till och med förmänskligar djur och döda föremål. Men det finns en begränsning: Om vi klumpar ihop människor i grupper får vi svårare att uppfatta gruppens individer som lika oss själva – särskilt om de är annorlunda i klädsel, utseende och omgivning. Där är människans fantasi sorgligt begränsad.

Kan man göra nåt åt det? Jag läser en artikel om hur vi kan öka vår empati för främlingar bara genom hur vi formulerar oss. I ett experiment kom psykologerna fram till att det faktiskt verkar göra skillnad om vi talar om människorna i en grupp” istället för “en grupp människor”. 15 personer som utgör ett företag” var lättare för försökspersonerna att uppfatta som tänkande och kännande individer än ett företag bestående av 15 personer”. Och deras medkänsla blev större när de fick veta att att företaget gått i konkurs.

Om vi talar om “en grupp flyktingar” blir det på samma sätt lättare att se en ansiktslös massa, utan samma rika inre liv som vi själva. Och om vi förnekar att någon kan känna mänsklig smärta blir det lättare att förfölja dem. Eller strunta i dem.

För mänsklighetens överlevnad har det alltid varit viktigt att blixtsnabbt upptäcka och reagera på möjliga faror i omgivningen. Vår reflexmässiga reaktion mot människor mycket olika oss själva är fortfarande negativ: “Främlingar kan vara farliga!” Det gäller speciellt om vi bara får en snabb, anonym glimt av dem – precis som det blir i dagens nyhetssnuttar. Då aktiveras den urgamla vi-mot-dom konflikten som finns lagrad i våra medvetanden.

Våra instinktiva reaktioner kan vi inte göra mycket åt, men om vi är medvetna om det minskar risken att vi avhumaniserar andra människor. Dem vi avhumaniserar kan vi skada. Det är förutsättningen för alla krig.

Det mest välkända exemplet på avhumanisering är judarna under nazisterna: Steg för steg särskildes de och isolerades av myndigheterna: De tvingades att bära judestjärnor, förbjöds gå i den allmänna skolan eller åka spårvagn, berövades sina medborgerliga rättigheter, deras egendom beslagtogs och de fråntogs möjligheterna att försörja sig. Småningom samlades de i ghetton, deporterades och dödades. I den effektiva propagandan var de orsaken till Tysklands alla problem och kallades bland annat råttor.

När de avhumaniserade till slut började “försvinna” var det inte så många som reagerade.

En bekanting till en bekant irriterade sig en gång över ett störande gäng “skynken” som grinade på gatan. Översatt till svenska grät några beslöjade kvinnor över ett barn, som de förlorat. Om man använder ett sånt språk borde man kunna känna sig helt trygg i förvissningen om att man effektivt skyddat sig från att anfallas av jobbig empati.

Fast det verkar inte fungera så bra. Den som uttrycker sig så verkar inte alls lugn och trygg – utan tvärtom mera uppskärrad och aggressiv än andra – till och med skrämd.

Hur kan det komma sig? 🤔

Annonser

5 thoughts on “För att bli mänskliga behöver vi kunna känna igen oss

  1. När vi identifierat någon som fiende blir vi mer rädda, inte mindre? När du skriver om Förintelsen spånar jag vidare… Även om det definitivt fortfarande finns judefientlighet i vissa kretsar får jag intrycket att många ändå upprörs över det som hände under nazismen, det görs filmer och tv-serier. På ett sätt tänker jag att det är begripligt för de personer som skildras kan verka ganska vanliga ändå, hantverkare, småföretagare, akademiker. Går att identifiera sig med. Man känner känslan när en vardag smulas sönder till ett helvete. Men sedan berördes ju många andra grupper av utrotningen. Romerna t.ex. De var ju redan utstötta så det krävdes kanske inte så mycket för att vända opinionen mot dem. Homosexuella män var redan lagbrytare. ”Mitt folk” de psykiskt eller fysiskt funktionsnedsatta hade man börjat med att sterilisera, och sedan tog många läkare och sjuksköterskor direkt del i att avliva någonstans mellan 120 000-200 000 personer enligt Forum för levande historia. Många var småbarn. Här tog man fram metoder för avrättning som sedan användes i koncentrationslägren. Idag har en del hört talas om Doktor Mengele, men inte riktigt omfattningen av det här. Så kunde vi även i vårt fina snälla land ha kvar lagar som tillät tvångssterilisering av ”mindervärdiga” till 1973 och av transpersoner till 2013. Det är lite läskigt tycker jag att vi å ena sidan behöver våra förutfattade meningar som genvägar för att inte hjärnan ska koka över i de strida strömmar av intryck vi möter varje dag, å andra sidan kan vi så lätt gå vilse.

    Gilla

    • Läskigt är ordet för vårt ”hjärndilemma”.

      En bidragande orsak till att nazisternas förföljelse av judar är mest välkänd för oss kan vara att vi själva inte var bättre när det gällde dem som inte ansågs vara en del av ”folkhemmet”. I makarna Myrdals berömda “Kris i befolkningsfrågan” ville man, bland annat genom tvångssterilisering, “höja kvaliteten hos folkmaterialet” och utrota ”sinnesslöhet och sinnessjukdom, kroppsliga sjukdomar och dåliga karaktärsanlag”…

      Gilla

  2. Vad bra skrivet! Sådana tankar funderar jag över emellanåt. Varför vissa människor verkar vara helt känslokalla för en del människors elände, medan de är empatiska mot andra. Hur är de funtade?

    Ständigt och jämt bra och intressanta inlägg hos dig! Önskar dig o maken en fin midsommarhelg!

    Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s