Att skaffa hjälp när man mår dåligt: PÅ’T IGEN!

Jag fortsätter att tampas med mina icke-livshotande, men jävligt segdragna och jobbiga bältrosefterskalv, sex veckor ”and  counting”. Klarade en kort pensionärspromenad, men när jag måste vänta på apoteket resulterar det i darrande ben. Oklart om det  beror mest på taskig kondis eller sömnbrist. Det är åtminstone sällan jag börjar gråta numera, det är mera ocharmigt sur och otrevlig som gäller: ständig klåda och sömnbrist är IRRITERANDE! 😡 (Arma omgivning.)

Lista över krämpor: Tandilningar och “flådd” läpp och tunga = svårt att  äta och prata. Värk och ömhet på hakan upp mot örat, som fortfarande känns obehagligt (fast hörseln verkar vara tillbaka). Och så det värsta: KLÅDAN och stickningarna! Alla krämpor tillsammans gör att jag inte sovit en hel natt sen Valborg, försöker nu få ihop några tvåtimmarspass sömn per natt, helst utan vanebildande insomningstabletter. Det går så där.

Husläkaren verkar som sagt rätt oimponerad av allt detta, ungefär: “Ja, det kan vara besvärligt. Men det finns inget att göra.”  När jag efter fyra veckors värk och två veckors KLÅDA ringde två förtvivlade samtal samma eftermiddag för att åtminstone få hjälp till några timmars sömn lämnade det inga spår: Jag blev inte som utlovat uppringd och min husläkare kontaktades inte heller. I journalen finns inte ens en anteckning om samtalen. (!?) Däremot ser jag att mitt tillstånd beskrivs som ”opåverkat”. (Brukar jag verkligen storböla i telefon och hos doktorn? Det kanske slog sig på hjärnan/minnet i alla fall?)

Av vårdguiden fick jag hjälp att överleva ännu en tid.

Och nu lägger jag upp min egen vårdplan. Jag har bokat tid hos tandläkaren – möjligen kan jag ju ha tandtrubbel också, som man misstänkte i tiden före kopporna. 😦  Hur den undersökningen ska kunna genomföras i den här onda munnen begriper jag inte, men vi  får väl hjälpas åt, tandläkaren och jag. Det brukar vi.

Sen bokade jag tid på en allergimottagning för att få en genomgång av hur jag ska hantera mina olika allergier. Jag har inga såna där spännande, livshotande allergier, utan lite träliga skvättar här och där: tidigare ofta allergisk snuva och nästäppa, numera återkommande bråkiga luftrör “nästan-astma”. Där har jag lärt mig att jag ska sätta in långtidsverkande vid första hackhostan, och turbohaler vid behov. Då eskalerar det inte. Senaste gången jag slarvade med det vaknade jag av att jag rusade upp i full panik, eftersom jag faktiskt INTE KUNDE ANDAS. Så det var ju i och för sig ganska dramatiskt – åtminstone för mig…

Rustad för sommarfest!

Det som just nu är plågsammast är alltså klådan, och antihistamin av olika slag verkar inte hjälpa  stort. Men speciellt viktigt känns det att få veta hur jag ska hantera min överkänslighet mot getingstick: Vad ska jag se till att ha hemma, hur ska jag sätta in det och hur ska jag följa upp?

Jag kan ju inte alltid räkna med att få låna biodlarhatt som vid förra årets sommarfest, där jag fick hjälp för att kunna sitta med vid långbordet istället för att ensam häcka i lillstugan.

För efter mitt livs första getingstick på vristen svullnade benet upp ända till knät. På vårdcentralen sa man att det “bara” var överkänslighet, inte allergi – men också att det kunde bli värre nästa gång… Med min livliga fantasi behöver jag bara föreställa mig vad som skulle hända vid ett stick i halsen, även om reaktionen ”bara” beror på överkänslighet… Sen dess har jag utvecklat viss getingnoja, kan jag avslöja.

En bekanting tipsade mig senare om att man kan ha Betapred hemma, och sätta in en ordentlig dos för att direkt bromsa reaktionen – ungefär som med hostan, föreställer jag mig. På min begäran skrev vårdcentralen också ut recept – fast inte i “getingdos” såg jag när jag kollade. (Nån måste ju göra det också.) Det känns inte riktigt bra att jag ska vara “den som kan det här” – särskilt med tanke på att jag inget kan.

Så – lite halvhysteriskt positivt  tänkande nu, som motvikt mot allt gnäll: Den goda nyheten är att jag nu änteligen tar itu med detta. Och kanske blir den som kan det.

With a little help from my friends: Just nu alltså vårdguide och allergimottagning. Även från apotekare har jag fått god hjälp med både läkemedelsinformation och tips för att lindra krämporna. Jag ser att man kan boka in en tid för genomgång av de mediciner man har, hur de verkar, frågor, förslag på egenvård och hur man kan förebygga besvären. Den möjligheten kommer jag säkert också att utnyttja framöver, efter allergimottagningen.

Alltså: På’t igen! Mig blir ni inte av med så lätt, sa kärringen. 🙂

Annonser

12 thoughts on “Att skaffa hjälp när man mår dåligt: PÅ’T IGEN!

  1. Vet du, jag blir både tårögd och väldigt känslosam när jag läser om din kamp. Jag kämpar också men med andra fysiska problem och känner mig ofta ”ensam” och vet inte hur om sig och kring sig man ska vara för att få hjälp som hjälper med allt de där som kanske inte är något man dör av, men som ständigt plågar mig så jag svär och känner hopplös frustration. Varm kram ❤

    Gilla

    • Precis det jag tänker på: hur tungt det måste vara för dem med riktiga hälsoproblem, när jag själv är halvchockad över hur medtagen – o empatiberoende – jag blir av dessa lindriga, troligen övergående besvär, som man absolut inte dör av.
      Känner inte för att göra nånting, är trist o otrevlig. Och får ta sats en stund för att orka ta itu med det igen. Tappad-sug-varning, trots att det l-å-n-g-s-a-m-t blir bättre.
      Likadan kram tebaks. Vi kör vidare, eller hur? Bara f a jävlas. 😉

      Liked by 1 person

  2. Jag tror mig förstå din ilska, otrevlighet väldigt väl. Långdragen, ganska lindrig smärta, gör mig grinig. Bältros är ingen lindrig smärta, det ska vara ett helvete har jag lärt mig teoretiskt, tack och lov har jag ingen erfarenhet av det för egen del. I vården har jag följt en gammal man med bältros, hans var lokalt till ena benet, förmodligen ganska lindrig art, men han hade mycket smärtor trots det. Jag har också sett många, många som fått medicin insatt i tid, vilket enastående medel för de som hinner få det i god tid!

    Klaga på du! Helt riktigt, samla information, ifrågsätt och så vidare även om du skulle uppfattas som en besvärlig patient. Ibland blir det så när vårdpersonal känner sig maktlösa…

    Gilla

    • Nu har jag varit hos tandläkarn (o varnat alla för bältros), och det verkar ”bara” vara ansiktsnerven som gör att det ilar/ömmar/svider i mun och tänder också. Tackolov! Jourtandläkaren förvarnade om ny rotfyllning av krona. 😰

      Liked by 1 person

      • Bältros i ansiktet sades det i min hemby när jag växte upp var den mest smärtsamma arten av bältrosl Om det är så, vet jag inte, men förstår att det måste vara ett h-vete!

        Gilla

          • Vilket fruktansvärt elände du har… tyvärr så kan man inte räkna med att det försvinner lika snabbt som det kom. 😦

            Kläder har de ju på sig, men säkert riktigt eländigt det med. Har du enbart i ansiktet? Minns inte hur du berättat tidigare.

            Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s