Sökes: Rätt sätt att tanka information

När 72 personer, varav 20 barn, dödades av en stridsgasattack i Syrien upprördes världen över detta grova krigsbrott. Men  Trump vill inte tala om hur USA ska reagera. Istället skyller han på – Obama: “Dessa avskyvärda attacker är en följd av den förra administrationens svaghet och obeslutsamhet.”  Vilket väl verkar lite konstigt som enda reaktion på vad som hänt nu – fyra år senare?

Men det blir konstigare än så: när Obama 2013 hotade att ingripa militärt om Syrien fortsatte att använda kemiska vapen insisterade Trump i en strid twitterström på att Obama INTE skulle göra något alls, bl a: “What I am saying is stay out of Syria”. Och:

Hur ska man tackla sånt?

För det är ju inte bara Trump som försöker skapa sin egen sanning och historieskrivning.

Problemet är inte bara att vi dränks i information. Vi är heller inte vana vid att behöva sålla inflödet på det sättet. Förr faktakollades ju artiklar innan de trycktes, och det var pinsamt att bli avslöjad med en uppenbar lögn. Medier/politiker/makthavare ljög/skarvade/vinklade förstås då också, men mera genom att förtiga obekväma sanningar. Inga tidningar skrev om kungens privatliv och det tog många år innan jag läste att även segermakternas soldater faktiskt begick våldtäkter i andra världskriget.

Det finns fördelar med det ymniga informationsflödet också. Idag går det inte att dölja exempelvis polisövergrepp, det är alltid någon som filmat. Dessutom går allt lätt att kolla upp, genom att jämföra med gamla tweets, eller googla. När jag blev ombedd att sprida nyheten om en våldtäktsdrog var det enkelt att kolla namnet och förstå att det var hittepå.

För precis som med mobbning är det inte mobbarna/lögnarna som är det egentliga problemet, utan alla följarna. Haken är att även kollen måste göras kritiskt. Knepigt, det här…

Jag hittade tidigare några tips om hur man kan faktakolla. Och nu läser jag om satsningar speciellt riktade till barn och ungdomar.

“Mobile­ Stories” heter en ny mediekanal, där unga i skolan själva står för den största delen av innehållet. Den fick just pris som “Årets idé” med motiveringen:

I en värld där alternativa fakta tyvärr har blivit vardagsmat och de yngre målgrupperna primärt konsumerar sina nyheter via sociala medier så blir vikten av att kunna tänka och agera källkritiskt allt viktigare. Årets vinnare ligger i tiden. De går från ord till handling och visar på en idérik förnyelse som bidrar till att branschen långsiktigt utvecklas. Genom att använda sig av ny teknik inspirerar de till lärande av grundläggande kunskaper om journalistik.

Fact-checking för femteklassare: På Vox berättar en lärare om hur han lärde sina elever att kritiskt granska nyheter genom att kolla några punkter: Vem är avsändare? Hur trovärdig? Hur kunnig? Vad skriver andra? När skrevs det? Verkar det troligt, mot bakgrund av tidigare kunskap?

Sen tävlade man “Tell fake news from real news!” Läraren presenterade en artikel och eleverna fick några minuter på sig att avgöra om innehållet är sant eller falskt. Det blev så populärt att en del elever hellre ville fortsätta tävla än gå på rast.

Nu tävlar man med andra klasser: Tre elever läser upp tre olika nyheter, varav en är falsk. Studenterna arbetar sen i grupper för att bli först med att avslöja den falska. Det har utvecklats till ett online-spel med klasser över hela USA.

Och ger upphov till många diskussioner i klassen, även om politik.

Numera blir läraren ständigt kollad av 33 10-åriga faktakollare. Måste vara jättekul för dem, tänker jag. Och tydligen även för honom, för han lägger gärna in någon falsk nyhet ibland för att hålla dem i form.

Eller funkar det bättre att skratta åt eländet?

En del anser att den politiska satiren inte bara är underhållande, utan dessutom lyckas bättre med att bevaka Trump än nyhetsmedierna: ”Vi tror att journalistens uppgift är att visa alla sidor av historien. Men journalistens uppgift är att visa sanningen. Och i det här fallet blir det ibland väldigt roligt eftersom lögnerna är så absurda att man inte kan låta bli att skratta.”

Fast Alec Baldwin, som spelar Trump, har en farhåga:

Vår president kan vara satirresistent.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s