Är det verkligen sant? Eller skiter vi i det nuförtiden?

Jag tror att vi som inte skiter i om det vi hör är sant eller inte faktiskt kan göra en insats – bara genom att bli bättre på det här med källkritik. Nedan visar Viralgranskaren hur världen ser ut med och utan faktakoll. 

(SPOILER:
MED faktakoll kan man snart dricka te i lugn och ro, UTAN blir det snabbt kalabalik på hela klotet.)

Vi har nyligen kunnat följa en presidentvalskampanj, där den ena kandidaten ibland gled på sanningen, medan den andre kaskadkräktes falska fakta, bl a på Twitter. Och det vann han på! Vad säger det om världens tillstånd?

Fast det kanske var bra på ett sätt, för efter denna chock verkar det vara många som funderar kring hur vi ska kunna avslöja och stoppa fejkade nyheter. SVT har exempelvis skrivit in i sin treårsplan att man ska hjälpa till att sticka hål på bubblorna: ”Vi måste ha tålamod istället för att obetänksamt dela allt”. Journalistikens uppgift bör vara att utmana invanda föreställningar och på faktabaserad grund ge en flerdimensionell bild av världen. Inte att stryka medhårs genom att bara bekräfta det läsaren redan tror sig veta.

Men när SVT och andra etablerade medier bemöter felaktigheter finns risken att åtminstone en del avfärdar dem som ”etablissemang”, ”PK” eller ”gammelmedia”, alltså såna som man inte behöver lyssna på. Eftersom man tappat förtroendet för dem, bl a efter alla fejkade nyheter.

Så jag tänker så här: Den hårda kärnan hatare når nog ingen utifrån – såna som den slutna Facebookgruppen som verkar ha startat den sk hatstormen mot Åhléns pojklucia, och flinande gratulerade sig själva till den stora uppmärksamhet de fått: ”Fyfaaaan vad mycket hat de får. Jag bara sitter och myser.”… 

Men det har alltid funnits såna – som av olika anledningar oreflekterat anammar enkla budskap i en komplicerad värld: “ALLT är dessas fel! Lösning: HATA!”. Problemet är att de numera når ut på ett helt nytt sätt, som vi verkar yrvaket försvarslösa mot. Då ökar risken för att tankesättet smittar.

I likhet med mobbning, diskriminering och nazismens framväxt på trettiotalet är det stora problemet inte den hårda kärnan av mobbare och hatare, utan den “goda” majoriteten, som inte reagerar.

Alltså kan alla vi icke-hatare göra en verklig insats bara genom att kolla och tänka INNAN vi (eventuellt) sprider nyheter. Vid brand eller olycka säger Räddningstjänsten: “Rädda-varna-larma-släck”. Här gäller detsamma som för journalister:

Kolla fakta och fråga dig: “Vem, vad och varför?”

På det sättet kan viraleffekten, som nu gör att falska nyheter sprids lika snabbt och effektivt som virus, vändas åt andra hållet: När en falsk nyhet dyker upp i flödet delas den, diskuteras vid fikabordet – och sprids blixtsnabbt. Om några i flödet kollar fakta kan istället dessa fakta delas och spridas på precis samma sätt, på nät och vid fikabord. Och tänk, vilken tillfredsställelse att för en stund känna sig som den skarpaste kniven i lådan: “Det där såg jag också, men jag kollade, och det är faktiskt intressantare än så…”

Det mesta går ganska lätt att kolla. Själv fick jag en gång av en bekanting uppmaningen att dela nyheten om en knockout-drog som drog härjande över landet. Jag googlade automatiskt, helt enkelt för att jag aldrig hört namnet på drogen. Alla förstasidesträffar varnade för det falska ryktet. Jag spred inte nyheten, men tyvärr bemötte jag den inte heller, tänkte inte så långt. Men nästa gång!

Brit Stakston, mediestrateg, menar att det största problemet med de falska nyheterna är att de desinformerar, vilket förstås är särskilt allvarligt i en kris eller ett turbulent politiskt skede. Hon ger enkla tips om hur man kan känna igen en falsk nyhet:

  1. Läs hela texten. Falska nyheter har ofta extremt skruvade rubriker, så texten handlar ofta om något helt annat än rubriken lockat dig till att tro.
  2. Använd ditt nätverk. Börjar man fundera på om något kan vara sant kan man vända sig till sina nätverk för att bolla och jämföra källor. De är ofta en fantastisk resurs och tillsammans kan man bli mer kritiska. Underskatta inte den klokskap som finns online.
  3. Hitta fler källor och leta efter fakta. Fejknyheter är baserade på lögner, det finns sällan några källhänvisningar. Googlar man däremot på nyheten så kan man snabbt upptäcka att det inte stämmer. Innehållsmässigt rör det sig ofta om helt skruvade versioner av händelser eller helt påhittade lögner.
  4. Hjälp andra att bli mer källkritiska. Det är bra om vi vänligt hjälper varandra när vi upptäcker att någon delat en fejknyhet. Få inte någon att skämmas ihjäl för att man råkat vara för snabb att dela något.
  5. Var vaksam. Det är bra att detta diskuteras. Det leder till att vi blir mer vaksamma och varsamma över den information som vi delar på nätet. Förhoppningsvis kan alla nätanvändare oftare tänka på “vem, vad och varför” när man läser något på nätet och bli mer skeptiska. Precis som när journalister gör sitt jobb och vill ta reda på sanningen.

Själv har jag just laddat ner Viralgranskarens Chrome-tillägg som visar en varning om jag går in på en sida som finns på deras lista över sajter som sprider falska uppgifter. Det kan även vara satirer, som ibland får spridning som om de vore på riktigt – exempelvis storyn om mannen som dog efter att ha försökt ha sex med ett getingbo(!), vilken togs på allvar(!) och även spreds utanför Sverige. Man kan aldrig vara för tydlig…

Alla är välkomna till Viralgranskaren för att bidra med tips om fler fejk- eller satirsajter som borde tas med på deras lista.

Annonser

6 thoughts on “Är det verkligen sant? Eller skiter vi i det nuförtiden?

  1. Intressant resonemang Det är verkligen inte lätta veta vad som är sant ibland. En sån ”nyhet” spreds på nätet när Bob Dylan vägrade svara akademin om Nobelpriset Jag tänker inte bidra till att en osäker uppgift sprids men det handlade om att han talat förklenande om Sverige

    Gilla

  2. Så sant så, källkritik är viktigt. Men hur kan folk tro att en man seriöst ger sig på att ha sex med ett getingbo?! 🙂

    På Fb möter jag länkar till många artiklar som jag nästan säkert kan säga kommer från tidningar som har en egen sanning, om jag uttrycker mig snällt. Sedan finns artiklar som får spridning som jag bara känner i magen, kan det verkligen stämma…det brukar inte dröja många timmar förrän jag får svar på tal. Någon som kollat och hänvisar till källor.

    Gilla

    • Du aaanar inte. Jag har hittat de mest absurda ”nyheter” på tydligt satiriska sajter, och de upprörda kommentarerna som tagit det på allvar är ibland roligare än själva artikeln… Och skrämmande förstås…

      Skönt att höra att ”vi själva” ger svar på tal, det tror jag faktiskt gör skillnad.

      Liked by 1 person

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s