TA-DAA! Vi har ett badrum! 🛀 🍾🍷🙌

Vår variant av avantgarde

Det har inte gått så fort, men mycket har hänt sen kaklet lossnade från badrumsväggarna. Efter en tid med ganska avantgardistiska badrumsväggar, via en period MED hantverkare, men UTAN både vatten och avlopp har vi nu ett fungerande badrum!

Slut på den påtvingade, alltför intima relationen med vår gamla toastol – med vilken jag ibland motvilligt umgåtts kind-mot-lock, när jag som en annan gynekolog trevat i blindo efter rören bakom, för att komma åt att göra rent där åtminstone NÅN gång då och då. (Vem planerar badrum? Inte den som städar dem i alla fall.)

Här är han, min nya kärlek. Golvet avtorkas med ett snabbt svep över HELA golvet – även under toan! Det trodde man inte, i ungdomens dar, att man nån gång skulle längta efter att städa badrummet.

När vi plockade ur skåpen insåg vi hur mycket urgammalt jox som får plats i djupa skåp… Längst in dolde sig gammal medicin, som vi inte visste att vi hade. Numera har vi tre (3) febertermometrar, som låg på olika ställen, utan att vi nånsin mindes var. Städgrejorna går kanske att använda fortfarande. De gamla klinkerfogarna var ju o-snygga. Nu hittar jag flera sorters fogrengöring – samtliga oanvända. Om någon undrar: I såna här fall är det INTE tanken som räknas – fogarna blev inte ett dugg renare för att vi köpt rengöring… 😦

Så när vi nu köpte ny inredning blev det GRUNDA skåp och utdragslådor under tvättstället. Det satte hantverkarna upp, liksom vårt alldeles nya åldringshandtag. (Det visade sig nämligen att maken hittills helt djärvt hivat sig upp från badet med hjälp av handdukshängaren. Vilket hade gått bra – hittills.) Jättespegeln, duschen och duschväggen fick vi också hjälp med. Men det som skulle limmas upp kändes lite som “kan själv”. Fast först måste man förstås ta sig in i förpackningarna. Minns att jag sett en liten instruktionsfilm om hur man EGENTLIGEN ska öppna de där småpaketen med sockerbitar (som kanske inte finns längre). Det kändes så enkelt och varför-tänkte-jag-inte-på-det? Såna filmer längtar jag alltid efter när jag med hjälp av naglar, tänder, knivar och saxar långsamt gnager mig in i plastförpackningar, nu till handdukshängare av olika slag.

Maken fick i alla fall en framgångsupplevelse: I den 9 punkter långa instruktionen (givetvis skriven med myrskrift) om hur man limmar upp handdukshängare stod att man efter specialrengöring av väggen skulle torka med luddfritt material, “exempelvis kaffefilter”. Det var många år sen vi använde såna, men en som aldrig kastar nånting frivilligt frambar nu i triumf sitt sparade filter.  😀 Och nu sitter hängarna uppe,  förhoppningsvis permanent.

Sen återstod bara att montera ihop vår nya sopskyffel, och det har jag ju gjort många gånger tidigare, så det borde inte vara något problem… Till slut fick vi gå tillbaks till affären och få muskelhjälp. Så nu kan vi kasta den gamla, som åldrats något genom att få tjänstgöra som byggsop.

Som kronan på verket flyttade Fågel Blå från Skagen in i sitt nya, färgmatchade hem, och verkar godkänna det hela. (Särskilt den blå glasmosaiken i duschnischen, tror jag.)

Slutligen kom maken med vin och levande ljus och vi hade liten privat invigningsfest. Inte för att jag tror att vi kommer att mysa med levande ljus särskilt ofta just där – vårt kompakta badrum har noll SPA-feeling, om jag säger så. Men glaset glittrar fint även i lampjus.

Och så tar det plats på det som annars riskerar bli avställningsyta. Och en sak har jag (återigen!) lärt mig under resans gång: ju mer plats man har, desto mer grejer sparar man. Utan att man ens vet om det…