Infödingar och utbölingar – om ord och deras innebörd.

Ibland funderar jag kring ord och deras innebörd. När jag frågar mig vilka spontana associationer ordet “inföding” ger mig dyker en bild av Fantomens kortvuxne och fetlagde vän Guran upp –  bandarernas hövding och ursprungligen en ”fanatisk häxdoktor” – inklusive bastkjol och lampskärmshatt. Bilden måste vara från mammas Vecko-Revyn på femtiotalet… Pinsamt, tänker jag, men när jag  googlar ser det ungefär lika illa ut idag (åtminstone i min läsare).

Gone native” verkar inte heller vara något positivt, fast det borde väl bara betyda att man anpassat sig till landet där man bor? Enligt Cambridge Dictionary: “If a person who is in a foreign country goes native, they begin to live and/or dress like the people who live there.” Och uttrycket betecknas som “disapproving or humorous”. Kolonialtänk?

För inföding/native betyder väl egentligen bara att man är född på den plats man är? Är det dåligt? Eller är motsatsen ännu värre? Jag minns historien om engelsmannen som flög utomlands, men (i sann imperialistisk anda(?) ) vägrade gå genom dörren märkt ”Foreigners”: “We are not foreigners, we’re British”.

Sen läser jag om Ola Larsmos bok “Swede Hollow”, eller ”Svenskadalen” som invånarna kallade den. Och jag hittar en film där tidigare Swede-Hollow-bor berättar.

Till skillnad från Karl-Oskar och Kristina i “Utvandrarna” hamnade de flesta av 1800-talets  svenska amerikaresenärer faktiskt i de stora städerna. Det var ju där jobben fanns, i det framväxande, urbaniserade USA:  Chicago, New York, Boston, Seattle, Minneapolis/Saint Paul.

I Saint Paul finns en smal kilometerlång dalgång, 25 meter nedanför stadens gator. Idag är det en park, men i slutet av 1800-talet började invandrare, främst svenskar, att bygga skjul och bosätta i dalen, som därför kallades “Svenska dalen”eller “Swede Hollow”. Området var känt som ett av det fattigaste slumområdena i hela USA.

El, rinnande vatten eller avlopp fanns inte, utan man fick allt sitt vatten från bäcken som rann genom dalen. Där dumpade man också sitt avfall, och dassen stod på stolpar i vattnet med hål rätt ner. Ibland när det regnat mycket rev vattnet med sig dassen och man fick bygga nya.

Amerikanarna tyckte att svenskarna var konstiga och luktade illa av svett, lök, läder och strömming. En skogshuggare beklagar sig i ett brev att det var svårt för en man med välutvecklat luktsinne att gå bakom en svensk, “en sån stank utvecklar man inte under en livstid, den måste komma från en lång rad otvättade förfäder”. Och det var hemskt att jobba  ute i skogen, för det var bara “15 vita män på 60 svenskar”.

Det sista ger ju ordet ”vit” en intressant innebörd. Den amerikanske historikern Rudolph Vecoli konstaterar att svenskar till en början inte betraktades som lika ”vita” som medborgare av brittiskt eller tyskt ursprung. De var inte bara illaluktande, språket beskrevs dessutom som “tjatter” och de var så dumma och obildbara att ”Dumb Swedes” blev ett öknamn i USA. (Det finns även på tyska: “die dummen Schweden”.) Den välkända vaudeville-figuren John Johnsson var jättekorkad,  drack för mycket och drattade på ändan. Och hade förstås en komisk svensk brytning.

När svenskarna så småningom började ta sig in i det amerikanska samhället bosatte sig nya grupper av invandrare i dalen. Först 1956 förklarades det hälsovådligt och 14 kvarvarande mexikanska familjer vräktes.

Dag Blanck, professor och föreståndare för Svenska institutet för Nordamerikastudier vid Uppsala universitet, pekar på en skillnad i hur nationalitet definieras i Sverige och USA.

I Sverige är nationaliteten knuten till det kulturella. I USA handlar det om något abstrakt politiskt som man svär trohet till när man blir medborgare. Det kulturella är mycket suddigare. Amerikan kan du bli väldigt snabbt och där finns nästan en förväntan på att du ska ha en etnisk identitet.

När jag läser det sista slår mig tanken: Kan det bero på att Sverige INTE är någon gammal ”van” invandrarnation att det här kan uppfattas som kränkande att fråga nån varifrån de kommer – även om det inte görs på ett otrevligt sätt? För det måste väl även finnas de som frågar helt enkelt för att de är intresserade och vill veta mera? Det skulle exempelvis jag kunna göra.

USA däremot bestod ju redan från början av invandrare (“utbölingar”) och en marginaliserad urbefolkning (“infödingar”). Åtminstone hittills – nu kanske allt ändras och trumpifieras…

Annonser

8 thoughts on “Infödingar och utbölingar – om ord och deras innebörd.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s