Ljög advokaten? I så fall: Varför?

scaredwoman-425106_640Jag slötittar på morgonprogrammet när den kända advokaten, djupt engagerad i frågor om kvinnovåld, förklarar vad som hänt i ett aktuellt fall: En kvinna har brutalt misshandlats till döds av en man hon har/haft en relation med. Med sedvanlig intensitet förtydligar advokaten: De HADE ingen relation. Hon hade GJORT SLUT med honom. En natt BRÖT HAN SIG IN hennes lägenhet och slog ihjäl henne!  

Då hajar jag till: MEH – så var det väl inte? Ja, att han slog ihjäl henne är alla eniga om – även han själv – men inte bröt han sig väl in? Och hade hon verkligen gjort slut?

Förtydligande: Jag ifrågasätter alltså INTE att mannen begått ett avskyvärt brott och att kvinnan är hans offer. Det jag undrar är om advokaten verkligen talade sanning.

Jag kollar i förundersökningen och hittar polisens bild på lägenhetsdörren, med texten: ”Den är försedd med ett fallregellås och ett separat regellås. Inga brytskador eller annan åverkan kan konstateras på dörr, lås eller dörrkarm. Tittögat fungerar.” Mannens skor stod fortfarande bland övriga skor vid hallväggen, jackan låg i soffan. Att kvinnan släppte in honom är dessutom välkänt, jag hade till och med läst en krönika om det:

”Att det faktum att hon öppnade dörren och han fick ställa av sig skorna, skulle förmildra omständigheterna, känns horribelt och motsägelsefullt. Man sparkar och slår inte ihjäl någon man älskar.”

Vilket jag givetvis helt håller med om. Detta förringar på intet sätt den brutala dödsmisshandeln.

Men just därför: VARFÖR ljög advokaten om lättkollade fakta ❓

Om hon inte visste ens det som stått i tidningarna borde hon kanske ha avstått från expertrollen denna gång? Eller talar hon mot bättre vetande? Brukar hon i så fall göra det? Och: Gör andra likadant?

Just i det här fallet kan jag inte se några behov att “förtydliga” att det rör sig om ett grovt brott. Mannen hade nyligen kommit ut ur fängelset efter sammanlagt 12 år för mord och grov misshandel. Han går på alkohol, droger och anabola steroider, blir stundtals paranoid och minns inte sina vredesutbrott. Under den några månader långa relationen har han hunnit hota och misshandla kvinnan, smutskastat henne för hennes chef och hotat döda hennes hund.

Berusad och drogpåverkad tar han slutligen en tidig morgon taxi hem till henne. Han säger att hon släppte in honom, han tog av skor och jacka och skulle lägga sig hos henne. Sen “började de bråka” och han minns inget förrän hon “låg där och hostade blod”. Han slår larm och erkänner omedelbart.

I tidningen står att kvinnan inte fått någon hjälp, trots att hon anmält honom. I förundersökningen läser jag att hon anmäler honom och tar tillbaka. Och tycker att polisen utsätter henne för fara om de fortsätter att utreda  detta. Hon får ett målsägarbiträde, som förgäves försöker övertyga henne att gå vidare med anmälan. Hon erbjuds skyddat boende, men vill inte, då hon inte får ta med sin hund.

Och jag kan förstå henne. Ett skyddat boende innebär att man lämnar hela det liv man byggt upp, inte bara hund utan bostad, familj, vänner, jobb. I ett läge när man behöver allt stöd man kan få. Och kan man ändå vara riktigt  trygg  – om nån blir besatt av hämnd? Här fanns dessutom kriminella vänner och släktingar att frukta.

Hade hon gjort slut? Enligt vittnesmål var hennes plan att avsluta relationen “successivt, inte abrupt”, för att inte reta upp mannen. Det märks uppriktigt sagt inte i deras SMS, där de båda är lika svartsjuka och hon bedyrar sin kärlek ännu oftare än han.

Och jag förstår det också. Så komplicerat kan det nog vara. Hon är rädd för honom, berättar det för vänner, anmäler. Sen börjar hon att träffa honom igen – i smyg. Det jag ser i SMSen är en oerhört destruktiv relation, där allt eskaleras och båda mår allt sämre.

Nytt förtydligande: Vilket givetvis INTE ändrar det faktum att han är förövare och hon offer.

Men jag tycker det åskådliggör problemet att misshandlade kvinnor ofta tar tillbaka sin anmälan. De kan vara rädda, fortfarande hoppas, ha blivit knäckta – eller en blandning av allt detta. Det kan vara svårt för omgivningen att förstå och i värsta fall hindra den från att hjälpa.

Man kan ju aldrig lösa problem om man låtsas att de inte finns. Och det gör man väl när man “förenklar” med lögner: “Hon HADE gjort slut, han BRÖT sig in, hon FICK ingen hjälp trots att hon sökte.”

Så enkelt är det ju sällan. Och de flesta fall av våld mot kvinnor är inte så tydliga som detta. Det saknas ofta teknisk bevisning och pålitliga, objektiva vittnen. Ord står mot ord och det är mycket känslor inblandade, som fördunklar omdöme och minne. Till det kommer medvetna lögner.

Det är därför jag blir så oroad: Här verkar en erfaren advokat ljuga om enkla fakta i ett solklart fall – inte i en hetsig debatt, utan när hon som oemotsagd expert ska förklara vad som hänt. Hur gör hon då “i vanliga fall”, när teknisk bevisning saknas och de inblandade har olika berättelser?

Och: Riskerar man att bli sån med tiden? Efter att länge ha engagerat sig i en typ av våldsbrott, som kringgärdas av fördomar, är svåra att bevisa och där offren ofta inte vågar fullfölja?

I så fall är ju det ett problem i sig.

Annonser

13 thoughts on “Ljög advokaten? I så fall: Varför?

  1. Det tråkiga är att sånt här slår tillbaka. Varför inte istället fokusera på att hon inte vågade lämna? Tur att jag inte är advokat.

    Gilla

  2. Det mest skrämmande är ändå, det som slår mig varje gång jag läser, att man aldrig vet vem man träffar. Den sympatiske mannen kan vara en galen psykopat. Det ser man ju inte i början för då skulle ingen träffa dem.

    Gilla

  3. Att vara advokat, försvarare, åklagare, förhandlare (shit the same, bara olika titlar) innebär ett spel. Med tonfall, val av ord, utelämnande av fakta, insinuationer etc kan man kamma hem värdefulla poäng. Lättkammade poäng dessutom om det är till media och man vet att media lätt köper ens story, att den ger rubriker som säljer.
    Det är precis samma spel som andra personer som vill saluföra sina åsikter använder sig av. Ett tydligt exempel på det är politiker.

    Gilla

    • Ja, vad man än tycker om det är vi ju gjorda så att spelet ingår när vi ska övertygas… Men för att funka i spelet måste man vara/verka trovärdig. Så den som ljuger om lättkollade fakta får underkänt som spelare – åtminstone i min bok. 😉

      Det är ju lätt att vifta bort kvinnovåldsbrott med att kvinnorna ofta tar tillbaka anmälan. Målsägandebiträdets uppgift då måste vara att förklara varför, inte att försöka ljuga bort omständigheterna. Varför gjorde hon inte tydligt slut, varför släppte hon in honom?

      I rätten hade motparten omedelbart avslöjat lögnen – vilket hade skadat kvinnans sak. Alltså underkänd som målsägandebiträde – om jag fick bestämma.
      (Vilket jag guschelov slipper.)

      Gilla

      • Om det är en smart motpart så avslöjas det att hon ljugit. Motparten väntar bara med att avslöja det vid rätt tillfälle för att sätta in stöten där den gör som mest ont.

        Eller så var det bara ett misstag, hon var inte tillräckligt påläst, helt enkelt.

        Gilla

        • Här behövdes ingen smart motpart – det räckte med mig! 😀
          O dåligt påläst när man anlitas som expert tycker jag också = underkänt. Om jag varit hennes klient vet jag inte vilket jag skulle ha tyckt var värst – okunnig eller lögnaktig. Skadat mitt case hade det i vilket fall. Speciellt om det utnyttjades av en smart motpart…

          Gilla

  4. Visst tycker man att man ska kunna lita på att det är sanning det de professionella säger i domstolen, ovsett vad för roll de har. I det här fallet var utgången brutalt våld, ond, bråd död, oavsett hur han kom in i lägenheten.

    Kvinnor i våldsamma relationer lever förmodligen under starkt psykisk press, de handlar orationellt, i ena stunden verkar det som att de fortfarande är intresserade/älskar ”partnern”, i andra stunder är de livrädda, fruktar för sitt liv. För mig som aldrig varit i den situationen förstår jag inte hur kvinnor kan lita på män som slår dem, behandlar dem illa, psykiskt eller fysiskt. I de flesta all handlar det nog om både psykisk som fysisk missshandel. Samtidigt så vet jag att för många är det just så dubbelt.

    Gilla

    • Det du skriver är precis det jag tycker är det som målsägandebiträdet behöver hjälpa oss att förstå, vi som sluppit vara med om detta.

      Då är det sorgligt om man ”löser” det genom att lögnaktigt påstå att ”dubbelheten” inte finns. 😦

      Liked by 1 person

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s