Om bär och människor

Plötsligt hittade vi ett körsbärsträd på tomten! 🙂 Det vi planterat verkar föra en tynande tillvaro: Vi ser  lite kart ibland, men inga mogna bär, troligen är fåglarna där före oss. Men det hitttills okända lilla trädet har smart nog gömt sig i syrenbuskarna. Tills det nu avslöjades av de mörkröda små bären, som definitivt inte var syren. Körsbären är små och inte så söta, men goda.

De röda vinbären tog tyvärr slut för ett antal år sen. Förutom de svarta vinbär som “alltid” funnits där och som jag inte tål så bra, har vi numera bara vilda bär: smultron och ett växande antal hallonbuskar, med (inte helt vegetariska… 😉 ) bär av olika modesjang.

Hur kommer det sig att odlade smultron och hallon aldrig verkar bli lika goda som de vilda?  Liksom förädlade  rosor kan de bli både större och vackrare, men doften och smaken verkar vara knepigare att få till.

Det känns nästan som ett filosofiskt spörsmål: Gäller detsamma människan? Det yttre, utseende och uppförande, går nog att få till på olika konstlade sätt.

Men människans “essens”, det är knepigare.

Annonser

7 thoughts on “Om bär och människor

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s