Introvert? Jomenvisst! Bland mycket annat…

En f d klasskompis frågade nyligen om inte jag var introvert, och tillfogade: “Ja, jag hoppas du inte tar illa upp.” ❓ Och jag som inte hade en aaning om att det skulle vara nåt dåligt. Opraktiskt ibland, men givande – och ganska spännande. För såna som mig. 

Jag fortsätter att läsa Linus Jonkman och fundera kring det här med introvert. Förklaringen till min överdrivna resfeber som jag nyligen skrev om  var ju klockren. Fast jag vill gärna förtydliga att jag är inte så beroende av en “strukturerad tillvaro” att jag blir kinkig om planerna plötsligt måste ändras. Jag har rest med såna, och det är inte roligt!

Bara jag slipper ansvaret för att improvisera fram en lösning när det strular är jag så tacksam och förnöjd. För om jag har ansvaret för något gör jag alltid mitt allra bästa. Vet jag då att det är något jag är riktigt dålig på – exempelvis navigering och kartläsning – blir jag väldigt stressig och skakig, även om jag försöker dölja det. På jobbet hamnade jag ibland i såna situationer och fick göra det bästa av det. Men det är inget jag gör för nöjes skull.

Nu läser jag att till och med att min punktlighet kan vara typisk, jag som trodde den mest berodde på resfeber och mitt dåliga lokalsinne: Jag måste alltid ha tid att gå fel. Minglande är inte min grej, förstår inte vitsen med att säga tre ord och gå vidare, utan vill dyka ner i ett samtal, och träffar helst inte flera samtidigt än att alla kan delta.

Jag KAN uppföra mig och konversera på stora fester, men om jag har riktigt roligt är det för att jag träffat en eller flera som jag har utbyte av att prata med, gärna blandat trams och allvar. Så det är ju egentligen inte själva festen som gör att jag haft roligt. Det som intresserar mig är – som alltid – hur människorna (bl a jag själv) har det inuti.

En stor fördel med att vara introvert är att man inte så lätt blir uttråkad. Det finns alltid något navelludd att pyssla med… 😉

I bokens beskrivning på introverta finns också sånt som INTE stämmer in på mig. “Stoisk” skulle ingen kalla mig. Jag försöker inte ens dölja mina känslor – fråga min man, han vet… 😉 . Och jag blir lätt ivrig, och därmed otålig om nåt går för långsamt. Då kan jag fräsa till, snabbt men inte länge.

Jag har inga problem att be om hjälp – om jag behöver det. Och jag har lätt för att få kontakt med nya människor – bara jag slipper kallpratet och får det avspända samtalet.

Att en del stämmer in, annat inte, är inte konstigt, för människor kan ju aldrig beskrivas med ett enda ord. Carl Jung själv lär ha sagt:

Om du träffar någon som är 100 % introvert eller extravert befinner du dig troligen på ett mentalsjukhus.

För det handlar inte om beteenden, utan om hur det känns inuti. Hur man laddar sina batterier: extraverta genom att interagera med andra, introverta genom att i ensamhet sortera tankar och intryck. Sitt yttre agerande kan man anpassa. Eddie Murphy beskriver sig som introvert, vilket kan verka konstigt när man sett honom uppträda som snabbsnackare och stå-upare.

En annan f d klasskompis frågade mig: Om du är så blyg, varför pratar du då så mycket? Jag svarade: “Jag har tränat.” Och det stämmer ju – i första tonåren tröttnade jag på att stå tyst i gruppen och bestämde mig för att säga nånting, vad som helst, bara för att inte vara helt tyst. Det gick allt lättare.

Då kan man ju undra varför jag inte tränar upp annat, exempelvis reseriet. Jag läser på Jonkmans blogg och inser: Det måste vara frivilligt, komma inifrån. I tonårsgruppen ville jag inte längre vara den tysta. Men jag längtar inte efter att resa mer än jag redan gör.

Jonkmann skriver till föräldrar: ”Varje barn är unikt. En del riktar sin energi utåt, medan andra koncentrerar sig på sina inre idéer. Låt barnen hitta sina egna röster.” Och han berättar att hans mamma aldrig försökte få honom att bli mera utåtriktad. Han tror att det är just därför han valde ett jobb som innebär en hel del talande inför publik:

När motivationen kommer inifrån, från den egna nyfikenheten, blir den urstark.

Till barn – och oss andra – skriver han:

Bli gärna mera utåtriktad, om du vill det. Men inte för att övertyga andra om att du är normal. För det är du.

Annonser

5 thoughts on “Introvert? Jomenvisst! Bland mycket annat…

  1. Ett spännande ämne för mig. Känner igen så mycket av din beskrivning av dig själv. Är ingen resenär, trots att jag tågluffat, liftat och åkt till USA. Närapå plågsamt punktlig, tror alltid att jag ska missa flyg, tåg bussar… Men kan ändå ta ändrade planer med jämnmod. Samtidigt en känslomänniska som kan kallprata, jag vill bara helst slippa! Nog är vi människor intressanta. 🙂

    Gilla

    • Just det där att en del stämmer, annat inte är så intressant! Att man överraskar sig själv gång på gång, hur gammal man än blir.

      Ändrade planer gör mig inte ”kinkig” – om nån annan tar ansvaret. Då är jag så tacksam att jag omedelbart gör det bästa av det.

      O jag tänker ibland att jag kan konversera en träbit, om det skulle behövas. Men nåt nöje är det inte.

      Gilla

  2. Jag som ogillar etiketter på människor känner igen mig i mycket av vad du skriver men samtidigt skräms jag av att allt måste ha ett namn numera. Jag vet människor som plöjt igenom böcker om det där nya – vad heter det?? – när man är överkänslig? Och sedan lixom anpassat sig mer efter det. Kan vi inte bara få vara? Oavsett vad det kallas? Lite beroende på fast livet, humör eller omgivning?
    Själv är jag en flexibel, tidspassande krumelur som gillar ordning och reda men som ogillar regler 😊

    Gilla

    • Förstår vad du menar. Det är därför jag tog med citatet av Jung. 😉 Man ÄR aldrig på ett enda sätt – rakt igenom.

      Men åtminstone för mig är det så att om jag FÖRSTÅR ex vis min överdrivna resfeber så blir den genast lättare att stå ut med – både för att jag slipper skämmas (”det är inte bara jag”) och för att jag kan hitta sätt att hantera den, när jag vet vad det handlar om.

      Det intressantaste i tankeutbytet med dig tycker jag är just att vi ibland är/tänker/känner lika, ibland olika. 🙂 Precis som alla människor.

      Liked by 1 person

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s