Vår värnlöshet inför räddaren i nöden

Det ska fan vara pionjär! Ingen kan förstå…

Så fort jag tänker släppa Macchiarini dyker nya bitar i pusslet upp. Nu läser jag om kvinnan som skulle bli opererad av Macchiarini, men blev varnad i sista stund. Bilden växer fram – pusslets motiv blir allt tydligare. Och ett pussel har jag ju aldrig kunnat motstå! 🙂  Så jag fortsätter en stund till.

Rachel Phillips var en firad ballerina tills en bindvävssjukdom fick hennes luftstrupe att kollapsa och hon behövde ständig syrgas för att överleva. För fem år sen kom hon via sin läkare i kontakt med Macchiarini, i lokalpressen presenterad som “den ende läkaren i världen som kan rädda hennes liv”. Han skulle hjälpa henne utan att ens ta betalt,  eftersom “She’s a young and beautiful girl who had a beautiful past. She deserves to live.” (!)

Till yttermera visso tillade han: Det är din enda chans, utan operationen lever du inte till nästa sommar.” Men hon behövde egentligen inte vara så orolig, sa han: av de 11 transplantationer han dittills gjort (10 med donerade organ, en med plaststrupe) hade bara en enda patient dött – och det av helt andra orsaker. Sa han. De flesta kan andas normalt när de vaknar efter operationen.  Och konvalescensen var inte heller särskilt besvärlig.

Alltså ingen anledning till oro. Åtminstone inte enligt Macchiarini.

Både Rachel och hennes man betonar hur vänlig, trevlig och förtroendeingivande han var.

Men när förberedelserna redan var igång ringde en engelsk kirurg och berättade om alla problem som uppstått för en av hans patienter, som genomgått Macchiarinis transplantation. Han avrådde helt enkelt från operation.

När Rachel och hennes läkare ville ha mera information fick de inget svar, istället meddelade Macchiarini att han skulle ta en annan patient före Rachel. Och sedan stoppades allt.

Fast fortfarande finns spår på nätet efter insamlingen för att täcka utgifter i samband med operationen. Sjukförsäkringen täckte inte ingreppet, speciellt som det inte var godkänt i USA. Så hon skulle vara tvungen att åka till Sverige, för där gick det bra att operera. Som vi vet. 😦

Rachel mår inte bra, men lever ändå fortfarande, fem år senare, och avslutar med en förhoppning man kan  instämma i: “Låt inte Macchiarinis tillkortakommanden stå i vägen för fortsatt forskning.”

Rachel påminner mig om Julia, den kvinnliga patienten vi fick följa i TV-dokumentären, inte bara för att de är lika till utseendet och båda varit dansöser. De blev också utsatta för exakt samma behandling från Macchiarini – och då menar jag inte bara själva operationen.

När Macchiarini träffar Julia inför operationen är det första han säger: “Så vacker du är!”  Och på presskonferensen några dagar efteråt berättar han känslosamt: ”När jag träffade Julia kunde hon inte leka med sitt barn. Det berörde mig djupt. Jag kände genast att det här var rätt patient. Det är otroligt att för några dagar sen kunde hon inte andas eller tala normalt.

Vilket, inom parentes, ju inte alls stämmer med vad filmen visar.

Efter operationen, när Julia verkligen ÄR döende, beskriver hennes mor honom som “ett spöke”. “Jag frågade efter Macchiarini . Det var helt klart att han inte längre var intresserad.” Det märks även när en reporter senare frågar om Julia. Macchiarini svarar mycket kort: “Hon dog ju. Det har ju stått i tidningen.”

Andemariam, den allra första patienten med plaststrupe, han som användes som bevis för att metoden fungerade, har själv berättat att Macchiarini tystade hans tvivel inför operationen med att påstå att plaststrupen hade fungerat på grisar. (Fortfarande, fem år senare, har inga såna försök gjorts.)

Andemariams hustru berättar i dokumentären om sin mans förtvivlade försök att få kontakt med Macchiarini för att få hjälp, innan han slutligen dog på Karolinska.  Macchiarini var på annat håll. På nätet hittar nu jag en berättelse om hur det gick till när Macchiarini opererade på KS:

Macchiarini kom till sjukhuset och gjorde operationen. Sen försvann han. När komplikationer uppstod var det upp till respektive klinik att ta hand om det. Det var därför man stoppade operationerna, de störde det planerade operationsprogrammet.

Det skrevs ett avtal med patienten att Karolinska skulle ta hand om alla ev komplikationer. Men ingen där kunde hjälpa Andemariam, eftersom Karolinska inte transplanterar luftstrupar. De kan bara sätta in stents.

Beskrivningen är anonym, men stämmer med kända fakta. Och visselblåsarna har ju berättat att det var när klinikläkarna i Macchiarinis frånvaro försökte ta hand om komplikationerna som de upptäckte att fakta från undersökningar och journaler inte stämde med vad som påstods i forskningsartiklarna. Alltså det som nu utreds som forskningsfusk.

Det kanske är lättare att övertyga sig själv och andra om att patienterna mår bra om man slipper se dem i deras elände. Och inte tvingas inse att det ”gått åt helvete för allihopa”, som en åhörare sammanfattade läget efter att ha lyssnat på Macchiarinis presentation av transplantationerna, strax innan de stoppades.

Sammanfattning:

  1. INSÄLJNING, ”BONDING
    Du kommer snart att dö. Endast jag kan hjälpa dig.
    Och sen kan jag hjälpa många fler, tack vare vår gemensamma insats. 
  2. OPERATION ❗❗❗
  3. SORTI
    Jag har gjort mitt. Patienterna mår bra.
    Mår patienterna inte bra beror det på något annat.
  4. Upprepa från 1 önskat antal gånger.

Tills det eventuellt tar en ände med förskräckelse.

Annonser

2 thoughts on “Vår värnlöshet inför räddaren i nöden

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s