Jag verkar överleva! :) Åtminstone fysiskt…

Efter en period med fruktansvärd hosta och försök att sitt-sova vaknade jag en natt av att jag redan var på väg upp ur sängen för att försöka andas. Utan ens ha förvarnats av ett hostanfall åstadkom jag bara ett ömkligt pipande när jag försökte. Jag tänkte snabbt: ”Jag väcker min man!” och lika snabbt: ”Fast – vad kan han göra?”

På morronen svarade han på den frågan: ”Jag hade förstås tagit en kniv och snittat upp luftstrupen. Man har väl tittat på TV!”

Man kan skratta fast man hostar, om nån undrar. 😊

Men när detsamma hände för andra natten i rad fixade jag tid på närakuten – man pratar ju om tredje gången gillt…

I min journal står det tydligen att jag haft astma i många år – utan att ha begripit det  – Okeej? Jag får visserligen lätt hosta och har haft en luftkärlsvidgande medicin, som jag dock inte tagit på länge, och som tydligen behöver kompletteras i akut läge. Nån gång måste jag ju ha fått viss information kring detta – vilket väcker den vanliga frågan: ”Hur funkar hjärnan/minnet egentligen?” Hmmm…

Hursomhelst har jag nu lovat att se till att jag får göra en spirometri (vilket jag också gjort nån gång för länge sen) och veta hur jag ska medicinera framöver. Jourläkaren tyckte nog också att man ska åka in akut om man inte kan andas. Men det gick ju över? Och om det inte gått över hade jag ju aldrig hunnit in.

Ännu inte riktigt i form att skriva kan jag i alla fall läsa tidningen. Trodde jag. Läser rubriken:

”Tvingas lämna – åt tartar med SD-topp”

Och undrar: ”Vad var det han tvingades överlämna till en tartar? Och varför hade denne en T-shirt med ”SD” på? Är de kända även långt borta i Turkiet (eller var det nu är tartarer bor)?”

Sen inser jag att ”åt” denna gång är ett imperfekt av ”äta” och ”tartar” följaktligen en maträtt (så matroad är jag!). Och klädesplagget ”top” stavas faktiskt så, med ett ”p”.

”Men det vet man ju hur de stavar nuförtiden!” tänkte den gamla mänskan antagligen.

Och påmindes om när mamma för många år sen beklagade sig över att man fick veta så lite om den tappre finländske rymdfararen Noskonen. Inte ens förnamnet nämndes nånsin, hans namn dök bara upp i förbifartan i artiklarna kring USAs rymdfärder.

Och alltid i början av en mening… som handlade om rymdskeppets framparti… den s k nos-konen… 😉

Om man hamnar fel från början kan det vara motigt att inse det.

Annonser

5 thoughts on “Jag verkar överleva! :) Åtminstone fysiskt…

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s