Säpos snömos

Detta har hänt: I dessa terrortider fick Säpo ”konkret underrättelseinformation” om att en namngiven man planerade terrorattentat i Sverige, troligen tillsammans med flera andra. Informationen bedömdes som så oroväckande att man måste agera snabbt. En terroristmisstänkt togs in, förhördes och släpptes efter att ha blivit friad från alla misstankar.

Så långt låter det ju som om systemet fungerar. Men när jag tittar närmare uppstår allt flera frågetecken.

Säpos utgångsmaterial bestod av hemligstämplad information plus ett namn och en (suddig) bild. Man visste inte om personen fanns i Sverige eller var på väg hit.

Om jag vore amatördetektiv skulle jag spontant ha börjat med att kolla om det möjligen fanns information på nätet om det namnet. Det fanns det. Han var registrerad som asylsökande och bodde sen flera månader  tillsammans med flera andra i en lägenhet hyrd av Migrationsverket. På dörren stod hans namn, under samma namn var han med på en dejtingsajt och hade en flitigt uppdaterad Facebooksida (med mycket bättre bilder än polisens.)

Med denna information skulle jag ha skickat över några konstaplar till adressen för att se om det var rätt person. Helt diskret, för jag skulle ju inte vilja riskera att hänga ut en oskyldig eller onödigtvis skrämma upp hela landet. Men framför allt skulle jag till varje pris vilja undvika att varna en möjlig terrorist och hans eventuella medbrottslingar. De hade ju kunnat forcera sitt terrorplanerande för att hinna slå till innan de åkte fast.

Säpo valde istället att skicka ut rikslarm om att terrordåd planeras i Sverige, och hotnivån höjdes i hela landet till den högsta nånsin. Däremot fick bara polisen, inte den uppskrämda allmänheten, se namn och bild på den efterspanade. Givetvis dök informationen snart upp i tidningarna, vilket jag tycker verkar vettigt: Om man snabbt vill få tag i en person är det väl bra att ta hjälp av “detektiven allmänheten”? Såvitt jag förstår kom tipset som ledde till gripandet också från vad man brukar kalla “en privatperson”.

En svårighet sägs vara att namnet, när det översatts från arabiska, stavats på två olika sätt. Men det är små variationer i vilken vokal som valts för olika ljud: fyra av sammanlagt 18 bokstäver skrivs:  “o” eller “u”, “a” eller “e”, “j” eller “g”. Alltså sånt som automatiskt rättas i en Google-sökning.

Det är förstås inte bara jag som ifrågasätter Säpos agerande, och jag kollar hur de besvarar frågorna. Det gör de inte. Jag läser och funderar:

”Det är absolut inget misslyckande, tvärtom.”
“Tvärtom”? Betyder det att det var ovanligt lyckat? Hur brukar det i så fall se ut i vanliga fall? undrar jag med skräck och fasa.

Den terrormisstänkte är helt avskriven enligt Säpo, som samtidigt avfärdar att man agerade förhastat. ”Det betyder inte att det var fel person som greps.”
MEH: Om en gripen släpps, helt friad från alla misstankar, är det väl fel person som gripits. ❓  Eller?

”Underrättelsearbete består av mycket mer än Facebookprofil och namnskylt på dörr.”
Det hoppas jag VERKLIGEN! Känns lite nervöst om det ens måste påpekas. Fast jag tycker ju att det borde ingå i rutinerna att kolla ÄVEN dessa elementära uppgifter. Är jag dum då?

”Säpo/Polisen bedömde samlad information och agerade därefter.”

Sammanlagt får jag ett diffust intryck av att arbetet försvårats av att man dels haft för mycket, dels för lite information? Eller hur menar man?

”Självklart har vi all kompetens i världen att titta i sociala medier, och vi har språkexperter.”
MEH: Då blir det ju ÄNNU konstigare att man inte använde sig av den kompetens man har!

Att bilden på mannen spreds förklaras med att det var så bråttom.
MEH: Det måste väl gå fortare att kolla Facebook och hälsa på i ett boendet än att spana över hela landet?

Och så refrängen, förstås: ”förundersökningssekretess”, “hemligstämplat”, “sekretessbelagt”…

Jag förstår mycket väl att allmänheten inte kan få veta allt Säpo vet, att man kan behöva handla snabbt och att den man misstänkt kan visa sig vara oskyldig. Men anledningen till att man inte kollat Facebook kan knappast vara sekretessbelagd.

Om man vill ha kvar allmänhetens förtroende är det nog bra om man går ut och förklarar hur man tänkt, så att vi kan känna trygghet i att man inte kommer att göra om samma misstag. Med det otydliga snömos man nu sprider kan man väl inte lura särskilt många. Knappt sig själva.

Efter frisläppandet fylls tidningar och nyhetsprogram av nyheten att mannen blivit oskyldigt uthängd. Samtidigt passar man på att visa upp bilderna ytterligare en gång…

Med tanke på att den unge mannens namn för överskådlig framtid (på nätet troligen för alltid) kommer att förknippas med terrormisstankar visar han beundransvärd förståelse. I en intervju säger han om Säpo:

”De har gjort sitt jobb. Vem som helst kan bli misstänkt.” Och han har tackat nej till erbjudandet om att få byta vistelseort för att undvika eventuella hot. Han vill hellre tillbaks till sina kompisar, och lugnar de svenska myndigheterna med att han ska vara försiktig.

Och han ber reportern: ”Jag vill ha en sak från dig. Jag vill att du ska skriva det jag säger om allt. Att de var bra mot mig. Jag har ingen huvudvärk från dem. De behandlade mig väldigt bra.”

Annonser

9 thoughts on “Säpos snömos

  1. Ska man förundras eller förfäras?

    Jag och min man har faktiskt blivit förhörda av Säpo en gång. Kan inte säga annat än att de gjorde rätt i sak, en dåvarande riksdagsledamot kände sig hotad (av en storartad komplott, där min småföretagare till man av outgrundlig anledning styrde över polisen i södra Sverige så de vägrade sätta honom i fängelse som hon ville, CIA och kungahuset var också inblandade vill jag minnas). Säpo ringde upp och sa till min man att inställa sig för förhör, men han sa ifrån att ville de prata med honom fick de allt masa sig hit,vilket de till slut gick med på. Dessutom ville han ha en kopia på anteckningen från samtalet, vilket satt långt inne, men han påpekade att riksdagsledamoten satt i justitieutskottet och antagligen kände någon som skulle kunna förse henne med detta pm, så han ville också ha en kopia för att kunna freda sig från falska anklagelser. Mitt eget antagande är att Säpo trots allt var så pass samarbetsvilliga för att de anade att ledamoten hade blivit grundligt koko… (Inte för att jag är så naiv att jag tror att de nödvändigtvis gav ifrån sig all information, men det var mer en kul grej.)

    Man kan dock inte undgå att imponeras av den tidigare terroristmisstänkta mannen som tog det hela med sådan värdighet.

    Gilla

      • Ja haha, bara just det fallet hade räckt till en långfilm!

        Djupt inblandad var riksdagsledamotens nära väninna, som var ” den amerikanska arvtagerskan Thérèse Angeliqué af de Marc, som umgicks i höga kretsar, var vän med Lady Diana och det var egentligen hon som skrivit ”Candle in the wind” åt Elton John. Hon var även själv en känd sångerska. Samt en strålande psykoterapeut. Tyvärr var hon just nu tvungen att gömma sig undan maffian.” Det hade kunnat varit fruktansvärt roligt, bl.a. fick hon riksdagsledamoten till att betala för en cd-inspelning, vi har ett ex och hon sjunger något bedrövligt. Tyvärr utsatte hon bl.a. en ung man för sin ”terapi” efter att riksdagsledamoten gått i god för henne, och lurade av honom en stor summa pengar. Men ”väninnan” åkte dit, minns jag rätt fick hon 1,5 års fängelse, och av domen framgick att hon i högsta grad var svensk och hette Solveig Nilsson.

        Det finns många märkliga historier här i gömmorna… 😉

        Gilla

        • Haha! Snacka om att verkligheten överträffar dikten.
          Fast efter Lambertz’ agerande i Quickfallet tror jag på vad som helst (nästan)…
          Kan man läsa om det nånstans? Kan behöva lite uppiggande i dessa tider. 😉

          Gilla

          • Här finns en sorts sammanfattning, fast den täcker långt ifrån alla märkliga turer:
            http://www.hd.se/lokalt/helsingborg/2003/10/19/harvan-som-blev-siw-perssons-fall/

            Önskar jag hittade RK:s (van der Kwasts) beslut att inte åtala Persson, det var liksom skrivet för att lite diskret antyda att hon nog var för väck för att förstå vad hon gjorde. Men min man blev trött på eländet och har rensat bort samlingarna. Hon hade tydligen någon sorts ambition på comeback, men då är det bäst att förankra det hos partiet först:
            http://www.expressen.se/nyheter/siw-persson-gor-comeback/

            Det jag verkligen önskar att jag kunde komma upp med är ett klipp från TV3:s ”Folkhemmet” med Robert Aschberg, tyvärr hittar jag det inte. I detta program kunde Aschberg bara luta sig tillbaka och låta gästerna gå loss, det var Persson och hennes ”advokat” (han var utesluten ur Advokatsamfundet) Thorsten Sennton. Sennton ritade med väldigt många streck upp Den Stora Konspirationen på ett whiteboard el.dyl. som förklaring på varför rättsväsendet är totalt korrumperat. Har för mig att CIA, kungahuset och Rotary var inblandade, plus många andra, dock inga utomjordingar. Enligt tidningen ”Affärsvärlden” var denne Sennton år 2011 nr 6 på den mindre smickrande listan över Sveriges mest skuldsatta:
            http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3139278.ece

            Men åhhhh, kolla vad jag hittade!

            Gilla

            • Tack! Vi fördjupade oss igår kväll, mindes en del. 🙂

              Från början var hon ju respekterad för sitt civilkurage. Var hon modig från början o ballade ur eller var det urballat från början (därmed inte mod, eller?), men märktes inte så länge syftet var gott?
              Hmmm, intressant…

              Gilla

              • Ja, det är svårt att veta när man inte har kännedom om hur hon egentligen var tidigare. Något måste ha börjat hända redan innan det hela blev en rättssak, för så fort min man blev inblandad tyckte han att det hela lät så underligt så han ringde helt sonika upp Siw för han tänkte att det här måste väl gå att reda ut. Men hon tvärvägrade att prata och sa bara ”vi ses i rätten!” Då visste hon inte ens vem han var. Senare sa hon till media att hon var mer rädd för honom än för Hells Angels (jo, han har faktiskt varit våldsam en gång, i andra klass slog han tillbaka när en annan grabb försökte mobba honom). Jag har inte riktigt blivit klar över vad hon egentligen åstadkom i kampen mot brottsligheten, men det är ju så pass längesedan att det är lite svårt att googla. Någonstans vill jag ändå hoppas att hon inte var helknäpp från början…

                Gilla

  2. Den artikeln hade jag glömt! Och annorstädes hävdade hon att det ytterst var min man som styrde över polis och åklagarväsende i Skåne, med oklar motivering (ett tag, innan han flyttade från Stockholm och blev egenföretagare inom tidssystemsbranschen, så var han administrativ chef för Riksidrottsförbundet… kanske skulle han kunna beordra ut skidskyttarna? 😉 ) Nä som sagt, uppenbart snurr var det, och jag kan hålla med synpunkter som framförs från vissa journalister i ovanstående artikel att Folkpartiet var flata i hanteringen av det hela, hon borde ha övertalats att ta time-out någonstans i solen.

    Det blir verkligen en märklig kommentarskorv här i wordpress! 😉

    Liked by 1 person

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s