Att tänka grått och komplext

Hemma i vår soffa brukar jag vara den som förenklar. Har vi två alternativ försöker jag komma fram till ett som kan verkställas, medan maken oftast lyckas hitta ytterligare minst två, visserligen omöjliga, men som ändå ska få finnas… Ibland blir jag galen på honom (oftare på mig själv, men det är en HELT annan historia. )

Ändå är det just så det ska vara. Att förenkla och se livet i vitt och svart verkar ju otroligt trist. Tycker jag i alla fall. Tacka vet jag att fundera, reflektera, vrida och vända. 🙂  – och komma fram till det man får om man blandar alla färger: Grått! 🎆

I kommentarer efter terrorattackerna i Paris läser jag nu om “gråzonen”, till exempel i DN:

”Det är just nu lätt att förlamas av en utbredd uppgivenhet. Men att ha tålamod med det komplexa, gråzonerna, kan vara själva motgiftet mot tidens hatiska reflex.”

Åsne Seierstad skriver om att det som förenar extremisterna – IS och extremhöger – är hatet mot gråzonen. Cecilia Uddén skrev, som jag citerat tidigare:

”Islamiska staten slog till mot det progressiva och toleranta Frankrike. Terrororganisationen har som mål att utplåna ”gråzonen” – och ser mångkultur som ett hot mot kalifatet.”

Så det kanske blivit helt OK att vara “grå” och komplicera saker? Eftersom verkligheten är sån.

Man kan inte lita på att mördare har stickande blickar, fast en del gärna vill tro det. Och den kvinnliga självmordsbombaren i Paris visar sig vara en rökande, drickande partypingla med cowboyhatt, som tillbringade mycken tid på Facebook och WhatsApp men aldrig setts öppna Koranen.

Först för åtta månader sen började hon bära slöja. Och nu i Paris kunde man höra henne skrika: “Hjälp mig, hjälp mig!” och sen: “Han är inte min pojkvän!” sekunderna innan bomben utlöstes, och hennes huvud slungades ner på gatan. Ingen får väl nånsin veta om hon ropade på hjälp för att locka in polisen eller om hon faktiskt ångrat sig…

Jag inser att det nyanserade tänkandet, reflektionerna som ingår i att vara grå och komplex, var det som jag gillade även i TV-programmet “Absolut svensk – Om vardagsrasism i ett av världens mest toleranta länder”.

Ett psykologiskt test visade att programledaren Soran Ismail  – till både sin egen och  testledarens stora förvåning –  uppvisade ”medelstark automatisk preferens för ljushyade människor framför mörkhyade”. Alltså samme man som blev kallad “blatte” redan i sandlådan och har fått Svenska FN-förbundets pris för mänskliga rättigheter. Där kan man tala om människans komplexitet.

Men som han säger: Det är ju inte förrän det kommer upp i ljuset som jag kan välja att ändra det. Det vi har ansvar för är ju våra handlingar, inte våra automatiska tankar.

En del fördomar kan man väl leva med, om man är medveten om dem. Min fördom att alla norrlänningar är hederliga skulle kunna skada mig om jag trodde den var en sanning –  jag skulle ju bli oerhört lättlurad. Men om jag vet att det är en fördom kan jag skratta åt mig själv – och tycka att det är angenämt att tänka gott om människor. Tills de gett anledning att ändra sig. För då j..r! 😉

Tankeväckande kan man även kalla programmets intervjun med svensken som kände sig tvingad att emigrera eftersom Sverige inte var tillräckligt svenskt längre. Så det kan bli.

I chatten efter programmet reagerar några mot att man i ett program om rasism nämner Linnés indelning av mänskligheten efter hudfärg. Linné är ju en av “the good guys” – ”jättevit”, på alla sätt. 😉 En av redaktörerna svarar:

Angående Linné tycker jag inte att vi sätter en etikett på honom, det vi försöker förklara är bakgrunden till rasismen, hur den utvecklades till en vetenskap. Dessutom tycker jag det är ett bra exempel på just komplexiteten i frågan – han är en av de största svenskar som någonsin levat, har ändå en roll i rasismen.

Och den som svarar så här i chatten känns onekligen lite svårbesegrad 🙂

Per: Soran. Ditt iq verkar vara i nivå med din skostorlek. att du orkar.

Soran Ismail: Per. Jag förstår inte vad du menar. Det måste bero på mitt IQ.

Annonser

2 thoughts on “Att tänka grått och komplext

  1. Så mkt bra saker du reflekterar kring. Grått är bäst. Hörde en gång ett föredrag av konstnären Åke Arenhill. tror jag bloggade om det en gång. Han låg på sjukhus och kunde inte röra sig, men följde skuggan, den grå skuggan – dess färd gm rummet under dagen. Grått är färgen som har mest nyanser sa han.

    Gilla

    • Tack detsamma, läser alltid dig även när jag inte kommenterar. 🙂

      Grått blev intressantare ju mer jag tänkte på det, både = alla färger och oglamoröst (som jag gillar).
      O just nu minns jag min gamla chef i betongbranschen som älskade betong f a den var så ”grå-glad”. (Liksom han själv, som såg jättetråkig ut och var väldigt kul. 😉 )

      Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s