Tänk vilken fantastisk TUR!

Jag sitter här och tänker på vilken tur jag haft i livet. Helt oförtjänt – ja, det är väl därför det heter tur?

I trettonårsåldern gjorde jag mig redo för att börja med riktig höfthållare och annat som tillhörde vuxenlivet . Jag minns att jag tränade på att komma upp på bussen i den snäva kjolen genom att hoppa upp, saxande med benen ;).

JUST DÅ kom tonårsmodet. Plötsligt var det fritt fram att skutta runt i utställd kort kjol, platta skor och knästrumpor. Och ändå inte vara barn längre – det bästa av två världar! Vilken tur! 🍀

Vi hade inte mycket pengar när jag växte upp, mamma sydde våra kläder och lyckades få pengarna att räcka till mat hela månaden. Men det var lätt för mig att få jobb på loven, vilket inte bara något hjälpte upp familjeekonomin utan även gav mig möjlighet att kolla vilken sorts jobb jag trivdes med. Vilken tur! 🍀

Så där har det fortsatt.

JUST när jag gått ut skolan kom studielånen, som gjorde det ekonomiskt möjligt för mig att plugga vidare, som den första i släkten. Vilken tur för en “läsbegåvad”, men totalt opraktisk människa! 🍀

När jag sökte jobb behövde man inte hårdsälja sig på olika kreativa sätt. Det hade varit problematiskt för mig, eftersom säljare var ett av de jobb jag snabbt (på mina extraknäck) insett att jag INTE borde ägna mig åt. Men på den tiden räckte det med att sätta ihop prydliga ansökningar och CVn och spreja arbetsgivare tills man fick napp. På samma sätt kunde jag alltid byta jobb om jag ville, det tog några månader, men sen var det klart.

Jag har inte varit arbetslös en dag sen jag gick ut i yrkeslivet. Inte av egen förtjänst, utan för att det helt enkelt fanns jobb. VILKEN TUR! 🍀  Inte bara för att jag skulle blivit en uschel (samt sur och grinig) hemmafru, det gör dessutom att jag nu har en hyfsat pension, oberoende av att barnens far och jag småningom skilde oss.

På den tiden jag fick barn verkade allt enkelt. Eftersom jag hade turen att må bra (TUR igen! 🍀 ) levde jag, åt och drack obekymrat precis som vanligt. När jag läser vilka regler som gäller nu för gravida vete tusan hur jag hade grejat det. Men jag vet att jag skulle ha gjort mitt bästa, för det gör jag jämt. Pappan var också engagerad, även om jag tror pappaledigheten var 10 dagar… Men det viktiga var att inställningen hade ändrats sen tidigare generationer. Tänk va bra för mig att vi var två föräldrar! 🍀

Mina barn kunde ärva varandras snickarbyxor, jackor och tröjor, trots skilda kön. Nuförtiden verkar det komplicerat. Jag läser om hur några i sin behjärtansvärda kamp mot låsta könsroller anstränger sig för att överhuvudtaget inte prata om vilket kön man har, och istället för “han” och “hon”, “mamma” och “pappa” genomgående säga “barnet” och “föräldern”. Det undrar jag om jag skulle klara av…

Samtidigt ser jag i affärerna hur barnkläderna är stenhårt könssegregerade och jag vägrar att gå in i  leksaksaffärer, eftersom de är så fruktansvärt uppdelade på pojk- och flickdel. Jag hörde att till och med någon som skulle köpa ett lektält(!) blev tillfrågad om det var till en pojke eller flicka… På min tid var det Brio och Lego som gällde. Enkelt och bra för mig! 🍀

På jobbet dök småningom Internet upp, så att jag kunde jobba med webben ända fram till pensioneringen – och lite till, eftersom det var så kul. Snacka om perfekt för en opraktisk mänska! Vilken tur! 🍀

Den STÖRSTA turen är ändå att jag händelsevis råkade födas frisk i ett tryggt land, där jag känner att jag passar in och har kunnat bygga upp ett bra liv. I all enkelhet. 🍀

Den möjligheten önskar jag alla.