Häromdan pratade vi om hur svårt det måste vara för en utomstående (exempelvis jurist) att fastställa om sex är frivilligt eller inte. Man ska ju inte behöva ställa upp på sex för att man har utmanande kläder/sätt eller tidigare har haft sex med samma person. Man ska t o m kunna ångra sig under resans gång. Förstås.
Frågan är: Hur ska utomstående kunna fastställa hur frivilligt det var? Vittnen finns ju sällan och det hela kompliceras av vad som kan uppfattas som spelet mellan könen.
För drygt ett år sen, läste in mig på Assange-fallet (“Kan det här verkligen vara våldtäkt?”) och på en del friande domar i våldtäktsmål ( “Är detta verkligen INTE våldtäkt?“).
Som vanligt ville jag försöka FÖRSTÅ. Jag misslyckades.
Av anklagelserna mot Assange återstår ju nu endast det grövsta: “Våldtäkt, mindre grovt brott”. Jag läser åter förhöret med kvinnan och funderar över hur jag skulle förklara för en ung kille hur han ska göra för att inte riskera anklagelser om våldtäkt.
Storyn
Assange och kvinnan tillbringade natten hemma hos henne, med mycket frivillig sex. På morgonen gick hon och köpte frukost, sen hade de sex igen. Därefter kommer rubriken:
ÖVERGREPPET.
Citat ur förhörsprotokollet:
“De somnade, hon vaknade av att han trängde in, ”Are you wearing anything?” ”You”. Hon: ”You’d better not have HIV” ”Of course not”. Hon kände att det var för sent. Han var redan inne i henne o hon lät honom fortsätta”….
Efteråt:
“Hon sa till honom att tänk om jag blev med barn. Han svarade bara att Sverige var ett bra land att ha barn i. Hon sa till honom skämtsamt att om hon blev med barn fick han betala hennes studielån. … “ …. “Hon sa sarkastiska saker till honom i skämtsam ton. ..”
“Sedan cyklade han med henne på pakethållaren till tågstationen. Hon betalade hans biljett till Stockholm. Innan de skildes åt sa han åt henne att ha telefonen på. Hon frågade om han skulle ringa henne och det sa han att han skulle göra.”
Hur ska jag kunna förklara att detta kan vara våldtäkt, enligt svensk lag, om än ”mindre grov”? Jag begriper det inte, och då är jag både svensk och kvinna… Jag ser inte ens spår av det “sexuella spel”, som ibland kan ställa till det i liknande situationer.
Exempelvis i fallet med flickan som (efter frivillig sex) fick en flaska inkörd i underlivet tills hon började blöda, trots att hon gjort motstånd och knipit ihop benen. Tingsrätten trodde på henne, men friade männen eftersom de kan ha tolkat hennes motstånd som ”blygsel och inledande tvekan”… (En man fälldes senare i högre rätt.)
Vi såg nyligen en “drama-komedi” – alltså ingen sexfilm! Ändå innehöll den – återigen! – sexscenen som jag blir så galet irriterad på. I den här tappningen:
Filmens hjälte, vars hjärta just krossats av otrogen hustru, sitter på trappan till en barndomskompis’ hem och är ledsen. Hon kommer hem, frågar (naturligt nog, för vad gör han annars där?): “Vill du komma in?” De tittar på varann. Går in.
OCH SÅ BANGAR han på henne – direkt mot ytterdörren! Dunka dunka vacklar han runt bärande på henne på sin väg genom lägenheten. KLIPP.
Nästa scen: I sängen, fräscha och fina, hon med lakanet nästan ända upp till hakan (det är ju en amerikansk film…) Lyckliga.
OK. Vi har sett varianter oräkneliga gånger. Utan att någonsin känna igen det.
Och jag undrar – särskilt mot bakgrund av det jag läst om Assange-fallet – vad ska en ung oerfaren kille tro förväntas av honom i en sån här situation?
Tänk om han försöker göra som i filmen? Känner sig övergiven och minns en tjej som verkar vänligt inställd, fast han aldrig haft ihop det med henne. Åker hem till henne och sätter sig på trappen. Hon frågar vänligt om han vill komma in. Inom parentes undrar jag om han sitter där och “förbereder sig”, för att kunna vara högpresterande I SAMMA ÖGONBLICK han kommer innanför dörren. De män jag har erfarenhet av har behövt en viss startsträcka. Tack-och-lov, för det behöver jag!
Och hur kan tjejen tänkas uppleva denna situation? På hennes trappa sitter en bekanting som ser ledsen ut. När hon medlidsamt bjuder in honom trycker han upp henne mot ytterdörren och kör hårt. (Ironiskt nog kanske för att han tror att det förväntas av honom.)
Bra början på en möjlig relation (som i filmen)? Tror knappast det.
Om nån försökte nåt sånt med mig skulle jag antagligen klappa till den jäveln så han flög utför trappan med huvet före. Rent reflexmässigt.
Sex- och porrfilmer kan vi förklara för ungdomar med att de är “fantasy”, så går det inte till i verkligheten. (Vilket ibland dessutom är VÄLDIGT uppenbart.) Men filmer som denna verkar ju skildra (familje)liv? Borde det dyka upp en varningsskylt – ungefär som det amerikanska pipet vid svordomar?
Själv spelar jag inga “spel” – inte ens poker. 😉 Ändå är jag ofta först tveksam, för att sen (ibland) ändra mig och vilja ha sex. Utan att ens själv veta varför. Men min man känner in mig. Det är en del i vårt samspel.
Men hur ska nybörjaren veta? Med utgångspunkt från märkliga filmskildringar, skrytsamma kompisar och obegripliga rättsfall. Och, i värsta fall, porrfilmer.
Jag har ingen aning.
Så tänker jag... 🐾 
Jag tänkte ungefär samma sak när jag läste. Och dör mig är det obegripligt – i fall två – hur ngn kan bli frikänd. I fall ett är det ju skitsvårt. Möjligtvis sexuellt utnyttjande men våldtäkt? Jag kanske är så störd att jag inte ens förstår vad våldtäkt är?
GillaGilla
Extra trist eftersom man utomlands ju sällan har förståelse för svensk, strängare lag – ”Man kan inte våldta sin fru” sa nån nyligen… Nu kan man säga: ”Titta nu hur tokigt det blir…” När inte ens vi
själva begriper. 😦
GillaGilla
Nä du, knepigt värre. Jag har också väldigt svårt att se hur fall ett skulle vara våldtäkt, och fall två inte.
Eftersom jag själv har erfarenhet av ofrivilligt sex blir det förstås lätt att mina åsikter präglas av egna känslor, men jag kan inte alls tänka mig att jag skulle ha suttit mig ner och ätit frukost med förövarna och väntat på att de skulle ringa igen. Att man kan dra sig för att anmäla förstår jag, själv sa jag aldrig ett ord till någon eftersom jag inte ville bli stämplad som korkad slampa. Jag blev inte utsatt av personer jag kände, men jag kan föreställa mig att det blir mer komplicerat om det rör sig om en partner.
Ja du, vad ska man säga till nybörjarna? Tyvärr misstänker jag att de lyssnar mer på kompisar och media än vuxna i omgivningen… Så länge trycket finns på grabbarna att de måste ta varenda chans till sex, och inte ta ett nej utan att åtminstone försöka övertala/utpressa, så lär problemet fortsätta.
Har frågat min man och han säger att det inte är svårt alls att se om en kvinna är med på noterna. Men han har ju varit med några varv runt solen.
GillaGilla
Intressant att du, som varit utsatt, inte heller ser det. Speciellt det lättsamma skämtandet gick inte ihop för mig. Ingen av kvinnorna ansåg ju själva att de blivit våldtagna. Men det kan ju finnas många anledningar till att man inte ens inser att man blivit utsatt, än mindre anmäler det. Det du skriver om, att man är rädd, eller blivit ”van” i destruktiva förhållande, etc.
Men inte här, väl?
Nä, att ge råd till nybörjaren är nog mer en tankelek. 😉 Finns kanske ingen genväg till att bli så gamla o kloka som vi…
o våra män…
GillaGilla
När det gäller Assange låter det för mig mer som ett visst mått av ganska vanlig romantisk besvikelse, som politiska krafter har utnyttjat (hade han varit en vanlig banktjänsteman eller bussförare tror jag faktiskt inte att mediadrevet satt igång och han hade definitivt inte varit internationellt efterlyst).
I mina fall förekom direkt fysiskt våld (första gången i nedre tonåren, välkommen till vuxenvärlden!
) Ändå tror jag inte att det någonsin kom för mig att jag skulle berätta för någon, som fjortonåring kan ens logik mer vara ”om jag säger något så får jag aldrig gå ut igen”. Men jag kan gott förstå att det kan räcka med hot, liksom att det på både känslomässiga och praktiska plan kan vara svårt om det är ens partner. Skarpa gränser är nog hemskt svåra att dra. Men att ändra sig mitt i utan att säga något, och anmäla killen senare för att man blivit grinig på honom… nja.
Sedan de exempel du lämnar i ditt andra inlägg om friande domar… ja nog blir man mörkrädd ibland över hur domstolarna resonerar. Om t.ex. en kvinna får skador och mannen hävdar att han trodde att hon gillar hårdhänt sex – gör hon det så skulle hon väl inte anmält, kanske snarare bokat in en ny dejt! Men det gäller förstås att komma undan att han skulle ha haft ett uppsåt. (Samma resonemang gäller för övrigt om en man drabbats, vill jag tillägga, man glömmer alltför ofta bort att det också inträffar.)
Fy att mänskligheten ska krångla till något som kan vara så trevligt!
GillaGilla
Ja, precis så uppfattar jag det också. Det är ju inte straffbart att vara knölaktig. Om man (som vuxen!) gör dåliga val får man stå för det – i bästa fall lära sig…
Din tanke om fjortonåringars logik visar ju hur knepigt detta kan vara. (Hur trovärdig är man i chock?) Sen kan det ju finnas en flytande skala med hämndmotiv etc etc.
Guschelov att man inte är jurist.;)
GillaGilla
Ja det där med hur man reagerar efteråt verkar sannerligen inte vara ett enkelt kapitel. Andra gången jag blev utsatt, fortfarande tonåring men äldre, var det dagtid och jag gick vidare med dagen som om inget hade hänt, köpte en bunt vykort och skickade (jag var på resande fot). Det betyder inte att det inte påverkade mig negativt, det gjorde det i många år efteråt. Men hjärnan kan uppfinna åtskilliga överlevnadsknep som inte passar i en domstol.
Nej fy för att vara jurist! 😉
GillaGilla
Ja, hjärnan är klurig. Som sagt: Vem är ”trovärdig” och vad verkar ”sannolikt”? Egentligen 😉
GillaGilla