Lambertz’ villfarelse

Jag kan inte låta bli att tänka på hur förvirrade människor måste bli när ett aktat svenskt justitieråd fortsätter att hävda att ett fyrtiotal personer (mest journalister) har lurat in oss i  en villfarelse – den att det begicks allvarliga fel när Quick dömdes för åtta mord. Trots att domarna var helt korrekta och bevisningen kvarstår frigavs mördaren. Justitierådet säger att han vill ha en öppen diskussion om detta, men motståndarna “vågar inte”.

Det låter ju oroande! Har man lättvindigt släppt ut en överbevisad massmördare?  Och försöker nu ilsket dölja det? För motståndarna verkar ju ibland lite aggressiva, speciellt om man jämför med den blitt leende Lambertz. Efter att ha sett debattprogram och läst artiklar tycker jag att motståndarnas frustration är begriplig.

För det jag ser är att Lambertz (när han över huvud taget blir konkret) gång på gång upprepar samma bevis som granskats och underkänts i resningsdomarna. Alltid lika blitt leende. Jag, som har kort stubin, skulle bli gaaalen… 👿  Så är jag heller ingen debattör. Men kan ändå inte låta bli att fråga mig:

Går det inte att avförvirra det hela?

Svårigheten är nog främst att materialet är så ENORMT omfattande. Inte konstigt, om man tänker på förutsättningarna.

En läkemedelsberoende patient dömd till sluten psykiatrisk vård genomgår intensiv terapi, där plågsamma minnen (falska eller äkta) väcks till liv. När han börjar erkänna mord får han så mycket piller han behöver – för att orka fortsätta erkänna. Han får åka på vallningar, ibland ända till Norge, omgiven av ett antal personer vars hela intresse är inriktat bara på honom och hans behov. Så länge han fortsätter att berätta… Han blir till och med rikskändis.

Innan det här började satt han inlåst och lika ensam som han verkar ha varit hela livet. Det är inte konstigt att materialet bara växer och växer. Medan åren går. Småningom har han erkänt ett trettiotal mord, är dömd för åtta och misstänkt för ytterligare ett antal.

Jag har kollat så mycket jag orkat om detta: böcker, artiklar, domar och underlag, videofilmer och debattprogram, m m. Ändå är det bara en del av allt som är tillgängligt för allmänheten. Så tro mig: Det finns en  OFANTLIG massa material.

Och domstolarna har ännu mycket mer material att ta ställning till. De kan ju omöjligen läsa alla repliker i alla förhör som hållits under många år och inte heller titta igenom hundratals timmar videofilm från vallningarna. Som det står i en av domarna om en videofilm (min fetning): “Om materialet är mycket omfattande kan vara godtagbart att endast en bearbetad version spelas upp. En förutsättning är då att den bearbetade versionen ger en rättvisande bild av det ursprungliga materialet.

Men det var just det: Den genomgående kritiken i samtliga resningsdomar är att tingsrätten INTE fått rättvisande information för att kunna fatta rätt beslut. Att redigeringen av videofilmerna varit vinklad och förhören ledande. I samtliga domar finns olika varianter av slutsatsen:

Qs erkännande saknade all trovärdighet. Om [tings]rätten fått del av mängden varierande och motstridiga uppgifter hade detta varit uppenbart.

Det som underkänns i resningsdomarna är alltså inte tingsrättsdomarna, utan det underlag tingsrätterna fått att utgå ifrån. Alltså det som Lambertz’ s k Quicklag presterat i det som Lambertz fortfarande kallar “ett skickligt arbete”.

Och hur visar man att förhör varit ledande och videoredigeringar vinklade? Ja, inte lär det vara möjligt i den öppna diskussion som justitierådet vill ha, hur mycket tid man skulle ha. För resningsåklagarna tog det visst fem år att gå igenom ursprungsmaterial  och jämföra med det som presenterades för tingsrätten. I domen om det holländska paret hänvisas exempelvis till en bilaga som

…ger en sammantagen bild av hur Qs uppgifter under resans gång på ett anmärkningsvärt och föga trovärdigt sätt förändras och anpassas till den rådande förhörssituationen, hur ledande frågor används och hur Q uppenbart ljuger om viktiga omständigheter.

Det konkreta jag har sett att Lambertz hävdar (med mina slarviga formuleringar och kommentarer):

Lambertz: Quick är en psyksjuk man som begått läbbiga brott tidigare. Han har erkänt även dessa mord och eftersom ingen annan mördare hittats är det troligaste att det är han.

  • Ja, Quick har begått läbbiga brott, det var ju på grund av dem han suttit i sluten psykiatrisk vård sen 1991. Men det gör honom inte automatiskt till massmördare. Erkännanden räcker aldrig till, särskilt inte av psykiskt sjuka, i en rättsstat krävs även bevis. (Jag tror 160 personer erkänt Palme-mordet, och Quick själv erkände alltså totalt ett trettiotal mord innan han slutade samarbeta).

Lambertz: Tingsrättsdomarna är korrekta och bygger på ett korrekt underlag.

  • Att tingsrättsdomarna är korrekta verkar man som sagt vara överens om. Men underlaget underkänns, i samtliga resningsdomar och med utförliga motiveringar.

Lambertz: Media har byggt upp en falsk bild, som gett upphov till resningarna. Resningsåklagarna har visat bristande professionalitet. Och nu påstår ett fyrtiotal personer helt grundlöst att detta är en rättsskandal och att utredarna den gången inte gjorde “ett skickligt arbete”.

  • Elva åklagare och femton hovrättsdomare har i fem års tid gått igenom även sånt material tingsrätterna inte hade tillgång till – bortredigerat eller i “slasken”. Att jämföra med de ursprungliga domarna, där åklagaren var densamma i samtliga fall (till och med de  i Norge!).

Lambertz: Det finns fortfarande ett stort antal “ramstarka” bevis.

  • Här har vi mängdproblemet. När Lambertz i debatter stöter på motargument kan han bara gå vidare till nästa och nästa och nästa… De “ramstarka” bevis jag hör Lambertz upprepa gång på gång är desamma som jag hittar söndersmulade i domarna. Men eftersom jag inte vill tillbringa resten av mitt liv på denna sida.. 😉  nöjer jag mig med ett av hans  favoritbevis, eftersom det är konkret – och något mindre makabert än många andra.

Lambertz: Likhunden markerade på samma ställen som Quick pekat ut.

Både Quick och likhunden angav väldigt många ställen, en del sammanföll. Ingenstans hittades något. I en av de friande domarna finns följande vittnesmål (sid 29):

Enligt uppgift från Per-Erik Karlsson vid Rikskriminalpolisen, Polishundtjänsten i Karlsborg, markerar sökhundar på ämnet kadaverin, som utsöndras från proteinet i döda kroppar från både människor och djur. Av detta följer enligt PEK att en markering från en sökhund inte kan läggas till grund för en slutsats om vilken typ av kropp som utsöndrat kadaverin och att det endast genom en teknisk underökning kan kontrolleras om markeringen varit korrekt eller inte.

Samma sökhund hade använts för sök vid 17 av de 23 tekniska undersökningar och utgrävningar som skett på platser där han sagt sig ha hanterat kroppar efter mördade personer. På samtliga platser har hunden gjort en eller flera markeringar utan att några fynd har gjorts vid utgrävningarna och har t o m vid en utgrävning markerat på fyra platser, trots att de påstådda offren senare visat sig vara vid liv. Vidare framgår av ett test som genomfördes i april 1997 att hunden markerade vid bland annat ett tomt hål och träkol. Dessa omständigheter är ägnade att väcka allvarlig tvivel om hundens förmåga att söka efter döda kroppar.

Förutom frågetecken kring just denna likhunds kompetens har jag nu lärt mig att likhundar används för att söka spår efter kroppar. Där hunden markerat gräver man. Hittar man något testas fyndet (DNA etc) för att se om det kan utgöra bevis i aktuellt fall. Hittar man inget, finns inget bevis. Låter logiskt för mig.

Men det tycker inte justitierådet. I exempelvis Studio 1 försöker han förklara varför just det faktum att man INTE hittat något på de ställen hunden markerat är bevis.

Nä, jag begriper inte resonemanget, och det gör inte inte reportern heller.

För den (liksom jag 😉 ) fåkunnige var gången för Quick-resningarna:

  1. En grupp under ledning av överåklagare gick igenom ärendena och underlagen, och kom fram till att det fanns anledning att bevilja resning för var och en av domarna.
  2. De olika hovrätterna beviljade resning, sedan ytterligare en åklagare gått igenom underlaget, med motiveringen att det fanns “synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om hans ansvar för brottet.”
  3. De olika tingsrätterna beslutade om nedläggning sedan ytterligare en åklagare gått igenom och analyserat förundersökning, dom,  resningsansökan samt den skriftliga förklaring som, “efter viss komplettering av den tidigare förundersökningen, avgivits av överåklagaren, båda innehållande en omfattande och djupgående analys av förundersökningen och målet”. Dessutom granskades den omfattande anmälan som  ingavs till JK 2006, JKs beslut, förhörsledarens yttrande till hovrätten och f d överåklagarens JO-anmälan av överåklagaren. Med mera.
  4. Beslut: Åtalet ska således ogillas och frikännande dom meddelas.

Jag vet inte vad andra tycker, men för mig verkar det som att juristerna gjort ett ganska gediget arbete. Inte motståndslöst låtit sig duperas av några skumma journalister .

Alla domarna (ursprungliga och resnings-) finns länkade från DN.

Annonser

7 thoughts on “Lambertz’ villfarelse

  1. Visst är det förvirrande. Men fascinerande. Kanske blir det inget slut på förvirringen. Ibland går journalister och andra på ett och samma spår. Vissa namn har tyngd. Drar andra med sig. M;an får se…..

    Gilla

    • Ja, först sprang (nästan) alla åt ena hållet hojtandes: MASSMÖRDARE! sen åt det andra…
      Verkar hända ofta. 😦

      Men mitt största frågetecken är hur en högt uppsatt jurist tillåts fortsätta att tala om att en friad person nog ändå är skyldig och att alla domarna o åklagarna (utom han och hans kompisar) ”gått på en blåsning”.

      Jag menar, är det så (vilket jag inte kan se) är det väl en ÄNNU värre rättsskandal, med frisläppt massmördare och en hoper lättlurade domare. (Bättre då med EN knäppgök, allt är relativt;) …

      Men han gör tydligen som han vill och går inte att avskeda. Så de ansvariga sitter väl still i båten och ser fram mot hans pension om två år…

      Gilla

  2. Alltså. Efter att ha lyssnat på radiointervjun med Lambertz från igår (fredag 15/5) blir alla frågetecken än mer krokiga.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6165818

    Här utsätts han faktiskt inte för någon skjutjärnsjournalistik utan får i lugn och ro – och med många ord – utveckla sin ståndpunkt. Med vad som låter som total säkerhet hävdar att det är precis som han säger. Att *om* det inte skulle vara som han säger med hundens markering, då skulle det påstått starka beviset i princip vara värdelöst, och *om* någon polis skulle ha meddelat Quick i förväg var han förväntades känna igen sig, då skulle beviset vara en bluff – men Lambertz är inte det minsta orolig för han litar ju på sina källor, trots att han själv inte läst så mycket av dokumentationen.

    När det så dagen efter visar sig att Lambertz inte har på fötterna för något av sina påståenden försöker han med lika gott humör dementera sina egna inspelade utsagor från dagen före. Även om han hade helt fel är beviset fortfarande mycket starkt. Någon polisbluff var det då inte frågan om, bara lite lätt dåligt minne hos kommissarien.

    Det är något så osmart över det hela, det är ju ingen annan som gör bort honom än han själv. Varför fortsätter han att försvara sina kompisar som uppenbarligen har givit honom en massa muntlig information som inte är så hållbar, ibland direkt missledande?

    Gilla

    • Vilken fantastiskt skicklig intervju! Vi har just nu på Kunskapskanalen sett intervjuarens föreläsning om sin teknik. (Min man är ju gammal journalist. 😉

      Det som fascinerar mig är att försöka begripa hur Lambertz tänker. Från början sa han ju hela tiden att han – till skillnad från alla andra – har satt sig in i detta material oerhört noggrant. Med den auktoritet han hade (från början) vägde ju hans ord tungt.

      Numera tillstår han öppet att det han vet har han hört från Quickgänget ”och då kan det ju bli fel minnesbild”… Jaa, det är därför man ska läsa på..??? (Borde en jurist vet, när jag gör det…)

      Jag får känslan att han går in i en bubbla. Första ggn han läste Råstams bok tyckte han att den ”pulvriserade” hans bevis. MEN: sen ”förstod han att det inte var så.”

      I slutet av intervjun verkade han en kort stund bli tveksam… MEN: nästa dag är han tillbaks i bubblan igen…

      Jag läste ju tidigare domar etc, men det var svårt att hitta på nätet. Nu har Josefsson samlat materialet överskådligt i http://josefsson.net/quickarkivet.html
      Där finns bl a mailväxlingen mellan Quickgänget och Lambertz – på hans HD-mail(!), alltså = offentlig handling… Tänkte inte på det???
      Jag kan ju inte bara skriva om det här 😉 men blir bara mer o mer fascinerad. Just för att det är så osmart, som du säger. Han ÄR ju varken korkad eller juridiskt okunnig. Hur kan han se sig som rättvisans förkämpe??? Intressant.

      Gilla

      • Tusen tack för länken! Här kan man nog fastna… Jag tyckte hur som helst att denna långa artikel var oerhört intressant:
        http://magasinetfilter.se/magasin/2014/41/sanningssagaren
        Det förefaller som om Lambertz gjort precis samma misstag förut i minst ett annat fall, förlitat sig på andras åsikter och sina egna subjektiva känslor med dåligt resultat, och dessutom tänjt rejält på gränserna för sin yrkesbeskrivning. Ändå gör han det igen.

        Det är höggradig lyteskomik, men obehagligt att han fortfarande sitter på sin upphöjda position.

        Gilla

        • Tack för länken själv, för det här var kul! Jag hade läst denna oerhört intressanta artikel på nätet. Igår kom maken hem från bibblan där han sett den på papper o undrade hur han skulle kunna få tag i den. Och jag letade, men lyckades inte hitta den på nätet. Så: Jättetack! Vilket researchteam vi skulle kunna bli! 🙂

          Jag kommer att tänka på ”Myteriet på Caine” med Humphrey Bogart, där u-båtskaptenen i en krissituation faller tillbaka i tidigare beteenden. Minns inte detaljerna, men jag fick på nåt sätt samma känsla…

          Undrar om man nånsin får en förklaring till gåtan Lambertz. (Som Josefssons trovärdiga förklaring till Quick.)

          Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s