Språkpolisen igen: Inte fel – men…

… onödigheter och textföroreningar som IRRITERAR mig. Det främsta hatobjektet just nu: ”SKA”! Men det finns flera…  😈

Börjar med att kolla vad ”ska” egentligen betyder, men hittar inget på nätet. Ordet är nog för enkelt – och söker man på initiativformen ”skola” hamnar man i plugget… Men jag har gamla pappersordböcker och där står att det betyder – i tur och ordning.

  1. ha för avsikt att
  2. komma att
  3. vara förpliktad att
  4. torde enligt vad det påstås

Tyvärr verkar den fjärde betydelsen nu ta över…

Det största problemet jag har med det är att det blir omöjligt att bedöma sannolikheten om inte källan anges (”enligt vittnen”… ”enligt lokalpressen”… ”enligt uppgift”, eller vad man nu menar).

Dessutom kan det bli dubbeltydigt: ”Mannen ska sitta fången” –  Betyder det att han kommer att sitta fången eller att någon (vem?) uppger att han nu sitter fången?

Makabert exempel:

”Det ska ha landat kroppar i trädgårdar” – för säkerhets skull inom citationstecken (har någon verkligen formulerat sig så?)…

Nog borde det gå att fastställa om det landat kroppar i trädgårdar eller inte, speciellt som tidningen har reporter på plats?

Jag börjar undra om det förekommit USA-stora skadeståndsanspråk p g a falska beskyllningar, för man verkar inte våga påstå något rakt fram, ens med angivande av källan (min fetning):

Enligt ännu obekräftade uppgifter till Barometern ska det vara information från personer inom organisationen Missing People, som låg bakom genombrottet i utredningen.

Under samlingsrubriken ”Polisen misstänker” (som i sig gör mig nyfiken: så länge de bara misstänker är det väl lugnt?) excellerar kvällstidningen i ”ska-nyttjandet”. Inte mindre än 15 stycken hittar jag i en kort artikel om en pappa som (kanske?) dödade katter inför ögonen på sonen 

Och inte bara det :

Enligt uppgifter från åklagarmyndigheten ska åtminstone två av 37-åringens tidigare flickvänner ha anmält honom för hot och våld.

Observera att man inte riktigt tror på vad åklagarmyndigheten uppger, utan återförsäkrar sig med ett ”extra-ska”…?

Emellanåt verkar allt så osäkert att jag påminns om Tage Danielssons underbara monolog om sanning och det osannolika…., den som slutar:

Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten. Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.

Flera småirritationer:

  • privatperson
    Förbipasserande privatperson larmade”: Jag begriper inte vad en privatperson är, jag hör aldrig talas om dem annat än i polisrapporter (som jag antar är tidningarnas källa.) Icke-militär? Icke-polis? Icke i tjänst?
  • i nuläget
    Kan man nånsin uttala sig i dåläge? senläge? I allmänhet kan uttrycket strykas, måste man betona räcker det väl med ”nu”?
  • Kränkt ska vi bara inte tala om, eller, rättare sagt, har jag redan skrivit om 😉
  • Snubblade över en annan goding: ”elaka smeknamn”… (whatever happened to öknamn?)

Men det kanske bara är jag som hänger upp mig på ords nyanser på det här sättet. Som någon sa:

Det är ett helvete att vara författare. Inte nog med alla ord man ska kunna, de måste komma i en viss ordning också.

Annonser