FINNES: … Enastående testperson med (misslyckande)garanti

Det är bara att konstatera: De vägbeskrivningar, skyltar, manualer, kartor, bruksanvisningar som funkar för mig måste funka för ALLA. 🙂

Vi har just monterat ett kök. Mina insatser är minimala – det brukar inte bli riktigt bra, om jag säger. (Fast jag gör alltid mitt bästa! Och jag  HAR delvis monterat köksskåp, efter intensivstudier av manualer.)

Nu tänkte jag i alla fall ställa in klockan på ugnen, för det har jag gjort förr. Lyckas bara ställa in signaluret. Lyckas sen inte stänga av signaluret. Måste ställa om det till 0 minuter 5 sekunder, så att det kan ticka ner till noll. Och pipa tills det tröttnar.

Så går det varje gång jag försöker.

Hämtar manualen, bläddrar ända fram till avsnittet Svenska (varför står aldrig det först, ens för svenska företag?). Men jag hittar bara hänvisningar ”Se avsnitt Ställa in klockan, aldrig själva avsnittet. Inte på något språk.

Startar datorn och lyckas hitta pdf-manualen på nätet. Då kan jag söka på ”Ställa klockan” – och YESS! (Det står inte i avsnitt ”Klockan” visar det sig, utan i avsnitt ”Innan maskinen används första gången”.  Helt logiskt. ? )

Kan inte hitta att det går att göra på något annat sätt, men problemet kvarstår. Ugnen kanske märker att jag inte försökte ställa in klockan som den förmanat ”Innan maskinen används första gången? Vi hade ju redan lagat mat en gång.

Kan de va så jävliga?  😕

Ger upp. (Men erkänn att jag gör mitt bästa!)

Men kartläsare fungerar jag som. Så länge vi ska norrut. Ska vi åt något annat håll måste jag vrida på kartan. Är MYCKET förtjust i min mobil-GPS (som troget visar när jag går åt fel håll, vilket jag vanligen gör), men den rättvänder tjänstvilligt kartan åt mig, så jag får försöka vrida på huvudet istället. Mycket nackspärr blir det.

I allmänhet blir jag glad när jag märker att jag är lik min mamma. Men just denna likhet, som dessutom ökar med stigande ålder, hade jag kunnat tänka mig att avstå ifrån.

Mamma tyckte alltid att fel håll var rätt. Jag sa åt henne att då var det ju enkelt: bara gå åt motsatt håll. Hon svarade:

Men jag är ju så säker!

Jag är åtminstone inte säker – fast är det bra aller dåligt?

Och sen datorer, jag säger bara: DATORER GRR. Ibland.

Jag gillar ju att använda dem, men jag vill klara mig SJÄLV! Ända sen gamla Office Assistant har jag brottat ner färdigtuggad s k service, desarmerat automatisk rättstavning och ihärdigt avböjt alla tips.

OK, jag väljer mina fajter och sparar numera filer i Dokument och Bilder. Det heter åtminstone inte Mina dokument längre.

På min nya dator har jag nu laddat ner Chrome, fixat ett skrivbord som jag känner mig hemmastadd med och lyckats hitta den kära gamla osexiga kontrollpanelen bland alla stora blaffiga bebisknappar, istället för att tvingas försöka fälla ut nåt från sidan, som bara visar sig när jag INTE vill.  GRRR och åter GRRR!   Måste vara den rätta knycken som saknas.

Men Chrome trodde först att jag befann mig i Tyskland och ”servade” tjänstvilligt med en tysk version… Och jag lyckas inte desarmera det avskyvärda Mouse over, eller vad det är som plötsligt kör igång diverse funktioner, zoomningar och skutt av olika slag. Trots att jag med hög röst  OCH SVÄRORD klargjort att ”Om jag vill köra igång nånting TRYCKER JAG PÅ KNAPPEN! OK?” Ibland längtar jag efter C:/   :-/    

Så här känner jag mig ibland med datorn (fast ILSKNARE!)   😈


 

Annonser