Vad är kärlek? Och ”Imago”?

Om jag fått göra en önskelista för den stora kärleken och sen hittat någon som exakt passade in på alla punkter, skulle jag inte blivit ett dugg kär. Jag tror inte det gäller bara mig.

Fast många försöker. När jag under min korta tid som singel var ute och kollade på nätet märkte jag ibland hur den jag hade kontakt med prickade av på sin önskelista. Sen valde han bort mig… (Och jag honom 😉 )

Det som visade sig vara viktigast för min man och mig, det lodande samtalet, skulle jag inte ha tagit med på min önskelista. För jag trodde inte män höll på med sånt… (Snacka om fördomar .) Fast min man säger att han inte heller sysslade med sånt  – i tiden före mig.

Läste någonstans ett barns svar om vad kärlek är:

Kärlek är när man tycker om nån utan anledning.

Man blir ju kär först, sen kan man roa sig med att hitta möjliga ”anledningar”. Det längsta jag kommit är att det måste vara precis rätt likheter o olikheter, som kugghjul, som griper in i varandra. Fast man vet inte riktigt vilka i förväg.

För just det som gjorde en tvärkär är senare så oerhört enerverande. Och, inser jag, lärorikt. I den nära relationen finns en fantastisk möjlighet att utvecklas genom att få insyn i ett annat liv. Jag säger bara: ”Imago” 🙂 ❤

Läs om Imago exempelvis på imagoterapi.se:

Vi ”bygger en bro” på vilken vi kan gå över till vår partner och uppleva hans/hennes verklighet. Att vi är olika blir inte längre något som hotar relationen utan tvärtom något som förstärker attraktionen. Genom dialogen får vi kontakt med våra känslor och öppnar för nya sätt att vara tillsammans.

Flummigt? Faktiskt inte. Testa dialog med ”spegling” – magiskt! Recept:

  1. A vill prata om en tanke eller känsla och ber om ett samtal med B, som ställer upp – genast eller snarast.
  2. A ger sitt jag-budskap (”Jag känner… när…”).
  3. B lyssnar, kopplar bort sig själv och koncentrerar sig på att exakt ta in hur A upplever det, utan att svara, kommentera – eller ens instämma. Vid behov ber B om förtydligande.
  4. När B förstått bekräftar han/hon genom att spegla, upprepa As budskap med egna ord (”Som jag förstår det, känner du… Stämmer det?”).
  5. Detta upprepas tills A känner sig helt förstådd, och inte har mer att säga om saken.
  6. Om man vill (o orkar!) kan man sen byta roller, så att B på samma sätt kan lägga fram sina tankar (om detta eller annat).

En ser ett W, en ett M.           Båda har rätt.

Det låter enkelt… men försök! För mig är det nästan omöjligt att inte gå i svaromål, men lyckas jag visar det sig att motparten blir nöjd förvånansvärt snabbt. Om ingen säger emot fastnar man aldrig i det destruktiva käbblet (”Ska du säga”, ”Så var det inte alls”, ”Det har jag aldrig sagt” , ja ni vet).

A känner sig förstådd, B får en fantastisk möjlighet till inblick i hur någon annan tänker och känner. Man kan lära känna varann, Och sig själv, faktiskt!

Känna varann utan och innan”? Går inte enligt min erfarenhet. Efter att i snart 70 år ha försökt lära känna mig själv, har jag kommit en liten bit på väg… Vackert så.


 

Annonser