Knepigheten med att presentera forskning

När jag hört eller läst om aktuell forskning upptäcker jag att mina frågor ofta blivit fler istället för färre. Förstår i och för sig problemet.

Jag jobbade ju på ett forskningsinstituts marknadsavdelning i många år och är gift med en journalist som skrev om teknik utan att vara tekniker. Många steg blir det när forskningsresultat ska presenteras. 

Först ska forskarna försöka förklara sina forskningsresultat för journalisten, med tonvikt på konkreta, användbara, helst spektakulära resultat, vilket strider mot hela tankesättet hos alla forskare jag känner. Forskarens rapporter är definitionsmässigt långa,  uttömmande och nyanserade vetenskapliga artiklar. De är dessutom strukturerade precis tvärtom mot en nyhetsartikel:  bakgrund, förutsättningar, detaljerad arbetsgång, referenser. ALLT ska med. Särskilt minsta tveksamhet.  Man börjar visserligen med ett sammanfattande ”Abstract”, men det motsvarar INTE en nyhetsartikels ingress.

Sen ska journalisten försöka begripa och vaska fram det som kan intressera allmänheten samt spetsa till det =  Vad får allmänheten att haja till och läsa just denna artikel?

Därefter ska rubriksättaren försöka komprimera det journalisten skrivit till en snärtig rubrik.

Lycka till! 🙂

När Sahlgrenska akademin skickade ut ett pressmeddelande om välling och barns övervikt verkade det gå lite snett redan i deras rubrik och ingress:
(Edit: Sidan verkar senare borttagen.)

Välling vid sex månaders ålder ökar risken för senare övervikt. Barn som får välling istället för bröstmjölk vid sex månaders ålder har oftare övervikt ett år senare.  (…)

Resultaten visar att var fjärde mamma någon gång haft problem med amningen under barnets första levnadsår. Av de 2 666 mödrar som ingick i studien ammade 58 procent sina barn när de var sex månader – men bara 1,6 procent av mödrarna helammade.

(…) Om föräldrarna vill ge barnet välling, så bör de undvika att använda en nappflaska.

(Här blir jag inom parentes extra förbryllad. När jag fick barn (visserligen för länge sen) helammade jag sex månader, därefter skulle man börja ge även annan mat. Då sinade min mjölk snabbt. Vilket gjorde att den räckte precis dåvarande barnledighet ut: sex månader.)…

Sedan presenteras detta i media: 

Välling kan öka risken för fetma (Expressen 2014-04-04)

Barn som får välling i stället för bröstmjölk vid sex månaders ålder löper högre risk att bli överviktiga senare i livet.

Åtminstone jag uppfattade det inte bara som att barn som får välling blir tjockare än de som ammas, men att det är bättre att ge välling med sked eller mugg istället för i flaska. Blir lite förvirrad.

Vetenskapens värld P1: Komplicerat med välling och fetma förtydligar senare (Tack!):

Det handlar inte om att amma eller flaskmata de minsta med bröstmjölksersättning. Upp till sex månaders ålder är det nämligen ingen skillnad på vikt och risk för fetma beroende på om barnen ammas eller inte.
Forskningen visar också att när barnen är över sex månader så är det inte vällingen i sig, utan frågan om barnet dricker välling utöver sin vanliga mat. Det går att jämföra med när vi vuxna småäter mellan måltiderna.

Av forskningsrönen återstår alltså: Om man från tidig ålder lär barnet att äta mellan måltiderna (och mitt i natten) för att det är så mysigt kan det få problem med övervikt. ??? Motsatsen vore väl märkligare?

Ett annat exempel som väckte många frågor hos oss kom också från Sahlgrenska akademin.

Expressen skriver: Nya – högre – siffror om diabetes hos unga

En ny studie vid Sahlgrenska akademin visar att diabetes bland ungdomar är mycket vanligare än man tidigare trott.

… Enligt studien kan antalet ungdomar och unga vuxna som får typ-1-diabetes vara tre gånger fler än vid tidigare beräkningar….

Till skillnad från de radionyheter vi lyssnat på står det faktiskt i den korta artikeln lite om hur det kan ha blivit så:

Att det blivit så fel tidigare kan bero på brister i de databaser som använts, tror forskarna.

Men eftersom detta tydligen varit vedertagen sanning i många väcker det hos oss ändå  många frågor: Gäller detta bara diabetesforskningen eller kan många s k forskningsresultat (som ju hälsoråd och behandling bygger på) vara totalt uppåt väggarna?

Tänk vilken utmaning för en riktig journalist att fullfölja sådana tankar!


Annonser