Det är synd om kvinnorna! Eller? 

De flesta har väl inte kunnat undgå att höra talas om att Wikileaks’ Julian Assange i ett antal år varit anhållen i sin frånvaro, misstänkt för våldtäkt. 2014 läste jag polisförhören för att (förgäves) försöka förstå hur det som hänt kunde vara våldtäkt.

Nu, i december 2016, när förhöret med Assange äntligen hållits publicerar han för första gången sin version. Som vanligt skrivs betydligt mer om detta utomlands än i Sverige. Och jag börjar fundera kring vad en kvinnlig journalist skriver om Assange bristande empati för kvinnor.

Julian Assange is not alone in his lack of empathy for women

In fact, he said one of the women was so “very clear” that she wanted to have intercourse that he “felt concerned about the intensity of her interest”.

An emotionally healthy person would understand that this concern was something to be heeded, and that it was a situation to be avoided. Assange did not choose to take that course.

Assange’s leaked document illustrates a lack of empathy for the women he slept with.

Och där hänger inte jag med. Om jag som vuxen och ej omyndigförklarad (här till och med nykter!) kvinna tydligt visar att jag vill ha ihop det med en karl – har då han ansvar för att sätta stopp för detta, eftersom han borde inse att jag inte kan vara riktigt frisk. Av det enda skälet att jag tydligt visar att jag vill ha sex med honom? Hur tänker man då? 😲

Läs mer

På besök i den tid som flytt

Det var en gång något som hette “Heta Linjen”. Det här var så länge sen att sociala medier inte fanns och hela 8 år innan den första webbläsaren föddes! Det hände sig vid den tiden att några tonåringar upptäckte att man kunde få kontakt med helt okända personer. Spännande!

Gratis var det också: Man ringde upp ett nummer som inte hade någon abonnent – och kunde prata med alla andra som som ringt samma nummer. Alla skrek samtidigt i munnen på varann, i bakgrunden upprepades telefonsvararens tålmodiga ”Ring 90120 för besked”. De verkliga proffsen letade fram de nummer där bakgrundsrösten var svagast.

Jag har lyssnat på ett radioprogram från trettioårsjubileet för Heta Linjen – föregångaren till sociala media.

För att riktigt förstå hur spännande detta var ska man veta att dåtida Televerket var ett statlig verk, som inte gjorde reklam för sig, utan myndigt talade om för medborgarna hur de skulle uppföra sig. I telefonkatalogen fanns en sträng förmaning: ”Belasta inte linjen i onödan. Viktiga meddelanden måste fram.”  

Det var alltså inte så konstigt om Heta linjen uppfattades som ett samhällshot: Varför i all världen skulle människor vilja få kontakt med helt okända personer? Det måste ligga något skumt bakom.

Läs mer

Populister och demagoger – vad är det egentligen? 

I dessa dagar talas det mycket om populister och demagoger, både till höger och vänster, men alltid med negativ laddning. Varför egentligen? börjar jag undra, språkligt har väl orden med “folk”  att göra, precis som “demokrati”? Jag googlar och wikipediar och ser att båda orden verkar ha sjangserat under årens lopp:

En demagog var i antiken en ledare som förde folkets talan. Numera är det en talare som skaffar sig makt och inflytande genom att appellera till känslor och fördomar. Demagogi är att argumentera utifrån slående men osakliga argument. 

Populism, (lat. populus, ”folk”), politisk rörelse som vädjar till ”folket” och ”sunt förnuft” samt angriper en politisk eller social elit, ofta utan grund i en specifik ideologi.

I en Guardian-artikel om vad som hänt med den traditionella konservatismen citeras Jan-Werner Müllers bok “What Is Populism?” om vad som kännetecknar de moderna populisterna, nämligen:

Övertygelsen att de är de enda som representerar “folket”.
I deras värld är därför alla ANTINGEN del av detta autentiska, enade “folk” ELLER samma “folks” fiende.

Läs mer

Badrums-bergochdalbana – och så några hantverkarhistorier

“It’s been a bumpy ride.” Precis som Bette Davis förutspådde:

För att ta det från början: Efter att våra grannar högre upp i huset genomfört en MYCKET långvarig och OERHÖRT högljudd renovering med vibrationer så att huset skakade började kaklet trilla ner från våra badrumsväggar. 😱 Vi misstänker att det fanns ett samband, fast vi förstås inser att så lätt ska det inte lossna. 

Sen började min känslomässiga berg- och dalbana. Man får se det från den ljusa sidan, tänkte jag: Nu kan jag äntligen få fräscht golvklinker och en lättstädad vägghängd toa! 🙌

En av de möjliga hantverkarna föreslog dessutom att vi skulle ersätta det gamla elementet med golvvärme. I tre dagar gladdes jag åt att slippa ha det inklämt bakom tvättmaskinen.  🙌 Sen fick vi reda på att elementet är föreningens egendom, och dessutom ingår i värmesystemet som går vidare till grannen, så det får vi inte röra… 😞 Men jag fick i alla fall vara glad ett tag, eftersom jag tog ut glädjen i förskott!

Läs mer

Fullständigt oseriös språkforskning: Fula ord och förolämpningar = barnförbjudet❗🔞

Inspirerad av en bloggkompis började jag fräscha upp mina kunskaper i tyska svärord – ett led i min ständiga strävan att fullända min klassiska bildning.

De traditionella svenska svärorden är ju oftast religiösa, exempelvis: djävlar, fan, helvete, och de mildare: himlar och jösses/Jesus. Eller “Gud förbannat!” som min norrländske släkting sa, med eftertryck. På senare tid har (importerade?) könsord  blivit allt vanligare, exempelvis: fuck, hora.

Men hur var det i Tyskland nu igen?

Eftersom jag spontant bara minns två fula ord från min tid i Tyskland, och 100% av dessa hade med skit att göra var min utgångshypotes självklar:

Alla tyska “fula ord” handlar om skit.
Vilket demonstreras av mina exempel: Scheisse (=skit) och Drecksau (=lortgris).

I och för sig hittar jag även en hel del del könsord exempelvis här:

Men det får inte hindra min forskning, man uppehåller sig ju ändå vid samma kroppsregioner.  Djärvt och oförväget går jag direkt till kategorin Derb Vulgär – trots att den inleds med VARNINGSTEXT: “Der Volksmund ist hart und gemein.”  

Läs mer

Finns det hopp om näthatarna? Kan det liksom – gå över?

arg-158107_640För nästan två år sen satt jag och funderade kring de kaxigas bräckliga egon. Om det varit idag hade jag förstås tänkt mest på Trump, men då gällde det aggressiva bloggare. Exempelvis Alex Schulman, som byggde upp ett kändisskap med en stor blogg som han småningom la ner, eftersom han tyckte att hans bloggkaraktär hade “gjort sig skyldig till saker som jag själv finner motbjudande”, bloggen hade ”blivit ett monster”

sad-dab-93946_640När han själv blev omskriven på samma sätt som han skrivit om andra blev han chockad och sårad. Precis som Trump, som nu till och med blir kränkt å sin vicepresidents vägnar, trots att denne själv inte verkar ha tagit illa upp vid sitt teaterbesök.

Senare har Schulman skrivit på ett annat sätt. Och nu verkar han ha gått varvet runt och oroar sig för att empatin inte längre finns kvar bland svenskarna.

Och det är förstås jättebra!

Finns det hopp om att andra också ska göra så?
I så fall: Hur lång tid kan det ta, tro?

Läs mer

Om den privata nakenheten

bellandbook-743199_640Jag läser debatten om duschbås i skolan – och blixtsnabbt är jag tillbaks i gamla Röda Skolan i Enskede, den där som skulle ha rivits långt innan jag började i första klass anno 1952. Det var en stor träkåk i (minst) två våningar, rödmålad med vita knutar och fönsterkarmar, och lite tinnar och torn, som jag minns det. (Har inte hittat någon bild trots att jag letat på nätet.) På rasten gick vi flickor i armkrok med fröken för att få äran att “ringa in” med den gamla ringklockan (se bild).

Mörkare associationer kunde man få av det pyttelilla “skyddsrummet” – en betongkula med sittbänkar och rostig järndörr som låg nere vid grinden. (Var det verkligen ett skyddsrum? Hur skulle det i så fall användas?)

Och så var det det här med toaletterna. De låg i ett separat grått (betong?)hus med två ytterdörrar: en till  pojk- och en till flickavdelningen. Alltid kallt och illaluktande, med vitt “slakthus”kakel, betonggolv, och en kallvattenkran ovanför avloppsbrunnen i ena hörnet. Samt en rad toalettbås, samtliga utan dörr. Varför?

Det var visserligen värst för killarna, för deras bås vette mot dörren, med goda tillfällen till retsamheter. Men fast man inte såg in i tjejernas bås direkt från dörren har jag haft mardrömmar i över 60 år om att behöva gå på toa i all offentlighet – som då. Nu slår det mig att det även kan ha gett upphov till min motvilliga mage. I lågstadiet fungerade den tydligen som en klocka, för jag har ett starkt minne av hur pinsamt det var när någon kom in och irriterat fräste: “Och nu sitter hon där IGEN!” Så regelbunden mage fick jag aldrig mera, kan jag säga…

Läs mer